My Fightclub

Direktrapport från reanatten 3

2009-02-24T00:28:00.003+01:00

Så var det åter dags. Timmen är slagen. Strindberg står upplyst i skyltfönstret iklädd rödglittrig hög hatt bredvid en stor hög med delar av hans samlade verk och vi står upplysta i kassan med stora tindrande ögon....eller kanske är det bara den stirriga blicken efter snart 15 timmar på jobbet? Nåja, ställningarna håller vi iaf mästerligt! Klockan är nu 0.35 och det är förhållandevis lugnt, lugnet efter den lilla stormen före den stora stormen eller vad man väljer att kalla det. Kvällen började med middag på Operans bakficka, sejfilé för hela slanten, och en liten starköl. När vi kom tillbaka hade städaren gått, och tydligen tagit ljuset med sig då lamporna inte fungerade in på lagret. Jag och Ulrika tog närmsta vapenliknande föremål (en sax, en häftpistol och en rulle självhäftande plast) medan Sandra använde hjärnan och tog fram en ficklampa. Så tågade vi in i mörkret och insåg att det var lika mörkt inne i personalrummet. Då tog jag iaf förnuftet till fånga och lyckades hitta proppskåpet och fixade biffen! Tills jag upptäckte att servern förstås stängts av i och med strömavbrottet och därav behövde loggas in på... Klockan 22.54 skickar jag sms till kontors-Matte och hoppas att han ska komma ihåg inloggningsuppgifterna sen sin tid på Sergel. Men det gjorde han förstås inte så det var bara att ringa och väcka chefen. Som först kopplar bort mig för att hon tror att det är väckarklockan men som tur är upptäcker hon sitt misstag. Vi listar tillsammans ut hur vi ska logga in och allt är frid och fröjd igen!
När klockan närmar sig midnatt ser vi hur lysande zombieögon glor in utanför fönstret. Enough spooky business for one night! Jag vågar knappt ta mig ut i skyltfönstret nu heller, tur att vi har Strindberg som står därute och håller vakt :)
När dörrarna slås upp 23.59 väller det in en liten skara, kassadatorerna strular och kaos uppstår i ca 10 min tills folket lugnat ner sig och datorerna lika så. Första Strindbergboken såld 00.01.54. En dåres försvarstal. Lalalalala. Sandra började prata om Röda rummet och jag kom på att vi måste sätta röd plast på spotlighten som lyser på Strindberg i fönstret för att få rätt stämning. Sandra fixar och lyckas släcka spotlighten bredvid på kuppen. Men lite mysig skum-teaterstämning blev det allt.
Nu har det blivit riktigt lugnt, klockan är 1.07 och vi stänger om 23 minuter. Attans att vi inte har köpt något vin i år!

Årtiondets största nostalgitripp

2008-06-08T22:23:00.003+02:00

Igår var det dags för kvällen som jag och troligtvis många andra runt de trettio längtat lite efter senaste veckorna. Yvonne, bandet som på något sätt förändrade våra liv en aning för 12-13 år sedan stod återförenade på scenen på Debaser medis. Speciellt för mig och mina dåvarande kumpaner under gymnasieåren, C och T, blev Yvonne på nåt sätt som en röd tråd genom massa saker som betydde något under de åren vilket bara i sig gör att de fortfarande betyder mycket. Och sen råkade vi ju älska musiken också.
När det så var dags för återföreningen var man lite spänd på hur det skulle låta egentligen, och hur det skulle kännas att se dem igen. Men egentligen spelade det inte så stor roll, även om det inte skulle låta så jättebra så var inte det det viktigaste. Men det fanns absolut ingenting att bli besviken på, tvärtom! Så fort de klev upp på scenen kändes det som att man sögs tillbaka i tiden, förutom Henric de la Cours frisyr och Tobias långa hår var de sig alla lika och det var lätt att inbilla sig att man stod på en spelning på Gino -96 igen, eller varför inte på någon Hultsfreds eller Raj Raj-festival? Henric imponerade mest efter att ha haltat upp på scenen med hjälp av kryckor och ändå levde ut till 150 procent på scenen. Han verkade dessutom nästan lite tagen själv när han på slutet stod kvar ensam på scenen och bara tog emot alla applåder. Jag tror och hoppas att han tog till sig all uppskattning som publiken visade. Och även de andra i bandet. Jag vet iaf minst 2 personer i publiken som blev rörda till tårar mot slutet och det tycker jag säger ganska mycket om stämningen! När spelningen var över var vi helt inne i stämningen och känslan av att vara tillbaka 1997 satt kvar ända till kl.5 på morgonen när jag och J hade lyssnat igenom Yvonneskivorna på min balkong i soluppgången och sen till slut gick och la oss efter den bästa utekvällen på vääääldigt länge. Tack till Erik Dellgren också som spelade så bra musik på dansgolvet!

Det kommer bara leda till nåt ont ändå

2008-04-07T23:30:00.002+02:00

Jag vet inte om det är min vårkänsliga katts klagosånger som påverkar mig eller om det bara är min egen oförmåga till att känna glädje. Eller om jag bara har hamnat i ett antiklimax som snart går över igen. Jag har ju varit glad i flera dagar, det har jag. Det finns inget jag behöver vara deprimerad över just nu så varför kan jag inte bara låta bli? Förra veckan fick jag två otroligt roliga besked, jag ska dels bli intervjuad pga mina skyltningsframgångar och få ett helt uppslag i branschtidningen och så ska jag sy en klänning som ska bäras på scen på Dramaten. Allt som jag tycker är roligast, allt kreativt får jag plötslig uppskattning för med andra ord. Jag önskar att jag kunde skriva om det med lite mer entusiasm, jag hoppas att den återkommer, kanske på onsdag efter att intervju och fotografering och möte på Dramaten är avklarat. Då kanske det släpper igen.
Jag vet inte ens om jag är deprimerad, jag känner mig bara så fruktansvärt vemodig och tom och ensam.
Men jag skyller på katten. Snart blir det sommar och då ska vi båda ut och springa i gräset.

Ingenting

2008-03-23T18:10:00.000+01:00

Ingen kan förstöra lika mycket för en som man själv.

Direktrapport från reanatten 2

2008-02-26T00:57:00.002+01:00

1.14 Dags då för 2008-års rearapport. Den här gången började vi kvällen med svindyra ostar som lill-Anders efter 40 minuters provsmakning valt ut. Till det drack vi libanesiskt vin som enligt rekommendation skulle passa till. Det var väldigt gott och vi blev alla så där lite lagom salongsberusade inför öppningen vid midnatt. När jag gick ut i skyltfönstret för att sätta fast de röda garnbollarna på min jonglerande och krocketspelande skyltfönsterclown (Benny) kände jag mig plötsligt väldigt iakttagen och såg ett myller av ansikten utanför fönstret, som en hel zombiearmé. Jag blev så rädd så jag inte vågade stå i skyltfönstret längre förrän vi hade öppnat butiken.
Sedan vällde folket in och första kvarten blev ganska kaosartad. Men precis som tidigare år blir det lugnare för varje minut.
Vi har nu haft öppet i en timme och fjorton minuter och eftersom de kortat ner det hela med en halvtimme sedan förra året så stänger vi om en kvart. Det är nog lika bra det. Då kan vi dricka lite vin till istället :) Det har nog varit ganska mycket mer kunder nu än förra årets reanatt iaf, många unga människor som har varit här nu ända sen öppning. Och så de gamla vanliga typiska reanattsbesökarna förstås. Men inte så många taxichaufförer vad jag har sett. De kanske var civilklädda idag. Jag är trött. Ska köpa Twin Peaks-boxen och gå hem och sova med den under armen. Tills jag ska gå upp och jobba igen. Men först lite mer vin :)

Ost

2008-01-04T17:19:00.000+01:00

Är det någon mer som har tänkt på att ostpriserna plötsligt höjts nåt grymt? Först märkte jag det när jag gick till Hemköp city och tänkte att det kanske bara var de som blivit dyrare och bestämde mig genast för att sluta gå dit. Därefter har jag letat ost på minst 4-5 ställen till och det är samma sak överallt. Framför allt de ostar som tidigare hade lite lägre kilopris, t.ex 59 kr kostar nu minst 69 kr, oftast mer. För mig som är ostoman innebär det här en fruktansvärd försämring i kassan, utöver räntehöjningar, höjt pris på sl-kort och allt man kan tänka sig. Om det är någon som har tips på nåt ställe där osten fortfarande säljs för humana priser säg gärna till innan jag är ruinerad. Tack!

Hej Stockholm

2007-11-23T18:30:00.000+01:00

Jag tycker om Hyresgästföreningens tunnelbanevagnar. De ser verkligen ut som små inbjudande tegelhus. Om de fortsätter så kanske alla säger upp sina lägenhetskontrakt och flyttar in i en tunnelbanevagn. Kan det vara det som är meningen?

För övrigt måste jag efter flera iskalla kvällars skyltande på stan beklaga mig över den här idiotiska skyltningssituationen i staden (och säkert överallt). Det började nämligen med att jag efter en lång jobbdag fick bege mig ut i kylan för att sätta upp affischer för Poesifestivalen som jag hjälper till att arrangera. Som tur var hade jag sällskap vilket räddade kvällen men det tog iaf 3 timmar och då var vi bara kring Slussen och Medis. När jag alldeles skakig kom hem var jag tvungen att ta ett långt varmt bad för att tina upp. Nästa dag var jag åter vid Medis för att ta mig en välförtjänt öl, då var alla affischer borta. Och inte bara de vi satt upp utan hundratals andra som vi sett på vägen. Och istället satt där hundratals nya. Så mina argumnet är dessa mot att de tvångsmässigt lägger ner (uppenbarligen) otroliga resurser på att så snabbt som möjligt rensa staden från affischer på gator och torg. 1) Nej, elskåpen och betongklumparna ÄR inte finare som de är, affischerna döljer det fula. 2) De flesta affischer är snygga och om inte annat är det som streetart i sin helhet, det förgyller staden och ger den puls. 3) Eftersom affischer fortsätts att sättas upp så fort de tagit ner andra kan de väl lika gärna låta de första sitta? Om det de försöker göra är att avskräcka folk ifrån att sätta upp affischer så lyckas det inte. Affischerna behöver få sin plats. 4) Eftersom alla är så miljömedvetna: Är det inte väldigt slöseri med papper att dra ner affisch efter affisch dag efter dag istället för att låta de sitta säg ett par veckor? Tänk hur många ton papper man skulle spara över världen då!

Och inte minst, bespara mig dessa iskalla kvällar efter långa jobbdagar!

Äppelskor

2007-11-21T21:48:00.000+01:00

Just det, och de här köpte jag från Camper på nätet. Ska jag behålla?

Skyltningsninjan strikes again!

2007-11-21T21:06:00.000+01:00

Jag vann igen! :D Den här gången med Japantema. Det spelar ingen roll hur många gånger jag vinner, jag kommer alltid bli så här glad. Och nu får jag dessutom åka på spaweekend på Hasseludden!

Så här ser vinnarskyltningen ut: (fast det ser ännu bättre ut om ni kommer och ser den "live" istället)

Blind träff?

2007-11-14T23:18:00.000+01:00

Så är det då dags att prova på en amerikansk delikatess, nämligen Blinddate. Det är ett fenomen som alltid har tyckts mig ganska idiotiskt, onödigt och galet. Men vad gör man när ens bror med flickvän kommer hem från en bröllopsfest och där har kommit på denna idé och fått med sig pojken i fråga i planerna? Det kan ju vara en idiotiskt onödig och galet rolig grej att göra tänkte jag! Och vad har man att förlora? Dessutom borde ju personerna som gaddar ihop oss (dvs min bror) ha nån bra anledning till att tro att just vi skulle komma bra överrens. Mig känner han ju rätt bra sen 30 år tillbaka iaf. Och han den andre vet jag inte, men han verkar ju hålla på med intressanta saker iaf, det är allt jag vet. Och mer än så ska man väl inte veta innan riktigt heller, då försvinner hela poängen med att det är en blinddate. Egentligen skulle man göra det riktigt ordentligt med kännetecken som en blomma i knapphålet, eller som Annette föreslog, att jag kan sitta med en plastanka och vänta vid ett bord och hans kännetecken är att han kommer in i badmössa. Ja, vem vet hur man gör detta på bästa sätt! Det är bara att vänta på nästa instruktion från min bror. Ganska skönt egentligen att ha nån annan som fixar allt sånt här åt en. Kanske blir nåt att fortsätta med.

Men nu har jag varit ute och tapetserat hela söder med affischer till Poesifestivalen och ÄR en isbit. Bäst att krypa ner under minst ett täcke.

Armbryterskan från ensamheten

2007-10-13T02:14:00.001+02:00

Slumpad dumpad ensam ful. Som vanligt alltså. Jag har iaf slagit en kille i armbrytning idag.

Höst höst höst

2007-10-09T19:50:00.000+02:00

Förlåt, nu har jag varit en sån där dålig bloggare igen som glömmer att blogga. Eller jag glömmer det faktiskt inte, jag tänker på det emellanåt och får ångest för att jag aldrig gör det men känner mer och mer för varje dag att jag inte hinner bara för att jag för varje dag har mer saker jag vill skriva om. En väldigt korkad downward spiral med andra ord. Så därför tänkte jag bryta det nu genom att köra en liten månadssammanfattning.
Det första jag hade tänkt göra förut var att skriva en b-kändisblogg när jag i början av september fick gå på Micael Bindefeld-fest tack vare att han skrivit en bok om sitt festfixeri. Vi trodde nog att det skulle vara mest bokhandlare och förlagsfolk där dock så vi blev lite chockade när det när man kom Operakällaren stod en drös fotografer utanför. Vi tog oss in iaf och fick champagne, spenderade resten av kvällen med att försöka få så mycket champagne som möjligt i baren, inte få panik för att det var så trångt och förundras lite över hur mycket kändisar det var där och hur de betedde sig. Lite roligt är det ju att ha hängt på samma fest som Carola, hela Idolgänget och Börje Salming, och sagt en mening till Emma Sjöberg, men när champagnen vid niotiden tagit slut i baren och jag lyckats krypa mellan benen på Nils-Petter Sundgren var vi rätt nöjda och gick till Kvarnen istället. Det kändes bättre.
Sedan åkte jag och Anders till Helsingfors för att hälsa på Kajsa en sväng äntligen. Det var verkligen välbehövligt och mysigt. Hon verkar ha det fint där minsann :) Man blir ju lite Helsingforskär varje gång. Och Kajsakär förstås men det är man ju alltid.
Jag hann inte vara tillbaka i stan så länge förrän det var dags att åka med jobbet till Göteborg och bokmässan. Fick åka med Lina vilket var skoj, sen hittade vi Fanny därnere som hängde med oss på allt skoj. Intensiva dagar med bokpresentationer och sen var det Natur & Kulturfest på kvällen som tyvärr var en besvikelse, fullproppat med folk och knappt nån mat fast middag utlovats. Som tur var hade de Singstar i ena rummet så jag och Fanny tog vår tillflykt dit och sjöng Alice Cooper och Clash för alla mingelmänniskor och vann ölbiljetter :) Sen drog vi vidare till Galagos fest på nåt galleri långt bort, det var kul, billig öl och man fick röka inne! Vi festade vidare på hotellrummet med fiskspel och öl och sen var man död dagen efter. Satt och försökte hålla mig vaken på alla förlagspresentationer, det gick sådär. Man hade ju gått upp klockan fyra dagen innan också för att ta sig till Gbg så när man väl kom hem på fredagkvällen vart det sängen direkt.
Sen vart det en ganska lugn vecka och förberedelser inför festen som var i lördags på Kolingsborg. Blev tillfrågad av Johannes om jag ville vara med och spela skivor på releasefesten för Mats Jonssons bok Hey Princess i pocket som skulle vara på Vänner & Bekanta och det ville jag förstås. 90-talsindie för hela slanten med andra ord, gick på skivbörser och försökte fylla hålen i skivsamlingen och hade nostalgi hela veckan! Sedan var det förstås som bäst i lördags, spelandet gick jättebra (med tanke på att jag bara gjort det en gång innan) och folk dansade som bara den och verkade ha hur kul som helst :) Jag hade det iaf. Hoppas att det kan bli fler gånger. Men nu är det slut på det roliga, inget att se fram emot direkt :/ Får försöka leva på det roliga från de senaste veckorna ett tag till. Men det börjar bli mörkt och kallt, mysigt iofs men jag blir så trött och orkeslös och skulle vilja ha någon att krypa upp med i soffan framför någon film...
Jag har funderat på att skaffa en kattunge, det är ju lite fint sällskap om inte annat men det kräver ju att man tänker igenom det ordentligt och nu känns det som att det nog är bäst att vänta till efter jul iaf. Det blir mycket jobb framöver och mamma ska opereras och kommer antagligen behöva en hel del hjälp och kanske att jag t.o.m får bo lite i Sollentuna igen. Men sen så kanske...
Jag mår illa idag, vet inte om det beror på att det har luktat så konstigt illa på jobbet senaste dagarna eller ifall det har känts värre bara för att jag redan mådde illa. Svårt att säga men jag tror inte jag kan få ner nån middag iaf :/ Får bli soffa och film.

Just det, Micael Bindefeld var ju även på Natur & Kulturfesten där vi sjöng karaoke för fulla muggar. Kanske Bert Karlsson var där också. Snart blir vi upptäckta.

The twilight zone at restaurang Carmen

2007-09-07T16:04:00.000+02:00

Så har nu mina önskningar blivit uppfyllda, konserten den 1a december har blivit flyttad från Debaser till Berns och biljetter finns därmed tillgängliga att bokas fr.o.m idag. Jag kan alltså vara säker på att komma in och få se dem! Det har ju tyvärr skapat ett annat dilemma bara för det, som jag inte tänkte på. Nu kostar det istället för 60 kr 230 kr vilket är lugnt för mig men med tanke på att jag inte vet någon annan som skulle vilja se dem lär det ju vara betydligt svårare att övertala någon att betala 230 kr för att gå på Berns än 60 för att gå på Debaser en lördag när de säkert skulle gå på Debaser i alla fall. Jag har iaf köpt två biljetter idag så nu undrar jag bara, vem har lust att följa med och se världens bästa The National på Berns lör den 1a december?? Det kommer bli höstens bästa konsert, tro mig.

Annars så var jag på Carmen en sväng igår med Johannes och där hände det är en skum sak!
Jag får nästan ta det i dialogform. Vi stod i rökrummet och så kom det in två tjejer. Då säger en kille som står bredvid:
- Kolla ni har likadana klänningar på er.
Jag: - Ja, just det...fast en grå och en svart. De är ju himla snygga eller hur?
Den andra tjejen: - Ja, verkligen. Och så matchar vi strumpbyxorna också fast tvärtom.
Jag: - Det har du rätt i...och vi är typ lika långa och har samma kroppsbyggnad också, hur lång är du?
Den andra tjejen: - 177,5 typ, du då?
Jag: - 177!
Båda: - Haha, vad lustigt.
Den andra tjejen: - Och skorna då, vad har du för skostorlek?
Jag: - 40.
Den andra tjejen: - Haha, jag också!
Jag: Hehe, nu börjar det ju nästan bli läskigt.
Den andra tjejen: - Men hur gammal är du då?
Jag: - Jag är ganska gammal (tänker: antagligen bra många år äldre än dig)
Den andra tjejen: - Ah, men det är jag också
Jag: - Jag är 77a
Den andra tjejen: - Haha, jag också!
Jag: Oh, så du är också 30 då alltså, eller fyller 30 snart?
Den andra tjejen: - Jag har fyllt! När fyllde du år?
Jag: - den 21a mars.
Den andra tjejen: - Ah, jag fyllde i februari så då är jag äldre än dig!
Jag: - Ah, men ändå nära!
Den andra tjejen:- Ja, var kommer du ifrån?
Jag: - Jag är härifrån.
Den andra tjejen: - Menar du söder alltså?
Jag: - Näe, men Stockholm. Eller jag kommer från Sollentuna egentligen.
Den andra tjejen: - Det gör jag också!
Jag: - Är det sant?! Var i Sollentuna då?
Den andra tjejen: - Från Norrviken, och du?
Jag: - Från Kärrdal.
Den andra tjejen: - Ah, så andra änden. Men då gick du på Rudbeck?
Jag: - Ja, gjorde du också det?
Den andra tjejen: - Ja, från 2an iaf. Då började jag på media på Rudbeck.
Jag: - Jag gick också media! Haha, vad sjukt. Men gick du samma år som jag då eller gick du om?
Den andra tjejen: - Jag gick samma år...då måste vi ha gått i parallellklasser! Jag gick med typ Johannes m.fl
Jag: - Ja, Johannes vet jag ju vem det var! Jag gick i samma klass som Sigrid Norrman och de. Men jag borde ju känna igen dig känns det som...
Den andra tjejen: - Ja, men jag tyckte redan från början att jag kände igen dig lite...du liknar en annan tjej också, fast jag måste säga att du är sötare.
Jag: - Hihi, tack. Jag ser nog ungefär likadan ut fortfarande, jag hade iofs svart hår, kort lugg och page då typ.
Den andra tjejen: - Det hade jag också, förstås! :P
Jag: - Och nu har vi båda typ kastanjefärgat ;)
Den andra tjejen: - Nu måste man ju åka hem och ta fram de gamla skolkatalogerna. Det var massa fula bilder på mig bland collagebilderna bara för att hon som jobbade med det ogillade mig.
Jag: - Ah, det var massa bilder där på mig och mina två kompisar tillsammans, bara för att alla tydligen kallade oss för "korparna" vilket vi inte fick reda på förrän typ sista dagen på champagnefrukosten!
Den andra tjejen: - Ah, var det ni! Oh, "Hur mycket kan man älska Kent"!
Jag: - Ja, det var ju bildtexten till en av bilderna! Hur kunde du komma ihåg det??
Den andra tjejen: - Bara för att jag verkligen älskade Kent och tyckte det var orättvist att ni fick den bildtexten, hehe
Jag: - Hehe, oki. Ja, vi gillade ju Kent, men inte så passionerat tror jag!
Jag: - Men jag tycker ändå jag borde komma på vem du är, vad heter du?
Den andra tjejen: - Jag heter Hanna, och du?
Jag: - Oki...näe, jag kan inte komma på att jag visste vem du var då. Jag heter Mia.
Den andra tjejen: - Jo, men jag tror att jag minns dig.
Jag: - Det får verkligen bli att kolla i skolkatalogerna iaf! Det här var ju som värsta twilightzonen. Men nu måste jag nog gå tillbaka till Johannes.
Hanna: - Ja, det får vi verkligen göra. Kul att ses!
Jag: - Ja, detsamma, vi ses!

Här bor jag i djurkyrkogården

2007-08-23T00:10:00.000+02:00

Om man tänker efter så börjar ju det här bli lite creepy kom jag på. Först ekorren och sen nattfjärilen...plötsligt kommer djuren till min lägenhet för att dö...! Är det något slags dåligt omen, håller min lägenhet på att förvandlas till en pet cemetery (vilket för övrigt var den första och hemskaste skräckfilmsupplevelsen i mitt liv), eller inger jag plötsligt något slags andligt lugn som lockar de döende själarna i djurvärlden? Jag kan ju hoppas på det sistnämnda men det känns inte vidare trovärdigt med tanke på att det inte finns något lugn öht inom mig för tillfället. Jag får väl se vad som kommer härnäst, kanske en gammal uggla som känner att den hoat för sista gången?
Annars så ville jag bara säga att det känns väldigt kul att ha kontakt med G i Tokyo igen. Förstår inte varför det har tagit mig två år eller nåt att få ändan ur vagnen och höra av mig. Men bättre sent än aldrig.

--------------------------

Det ligger ju ett djursjukhus ett stenkast härifrån också kom jag på. Djuren kanske helt enkelt har lite dåligt lokalsinne och gått till fel adress?

Dagdrömmar

2007-08-22T00:12:00.000+02:00

Det är konstigt hur kroppen reagerar på sömnbrist...speciellt när man har en period av nätter med kanske 3-4 timmars sömn per natt. Kroppen klarar sig förvånansvärt bra till en början, det är som att någon automatisk mekanik slås på men sedan förändras små saker långsamt. Efter någar dagar börjar världen runt omkring kännas ganska konstig, konstigare än vanligt. Ibland kan jag börja fokusera på små detaljer som sedan i min hjärna blir mycket större, ibland till en helt egen historia. Tänk nu på att jag i skrivande stund inte har sovit ordentligt på många dagar, ifall ni nu skulle ha någon synpunkt på något jag skriver.
Det kan iaf bli ganska ansträngande också att jobba t.ex, speciellt som det är nu med sjukt mycket kunder som är stressade och många gånger väldigt krävande. Därför vill jag berätta om killen som fick min dag att plötsligt bli mycket bättre. När jag sista timmen före stängning står vid informationen och försöker hålla mig vaken och alert kommer han fram och frågar om man kan kopiera hos oss. Jag förklarar att vi har en kopiator på kontoret så att jag kan göra det åt honom om det bara gäller någon kopia. Han visar en teckning (väldigt fin för övrigt) som han vill kopiera på overheadplast som han också har med sig. I mitt trötta huvud blandar jag ihop saker och börjar svamla om hur oh-film kan skada skrivaren om man använder fel i fel sorts skrivare tills jag kommer på att det inte ens handlade om att använda nån skrivare. Jag ber om ursäkt för mitt svamlande och säger att jag ska göra ett försök, det blir riktigt bra och jag går ut med den till honom och säger att han inte behöver betala för det eftersom det var hans egen oh-film. Jag fortsätter att hjälpa de kunder som står vid info-disken men märker att han hänger sig kvar och när jag hjälpt de andra färdigt kommer han fram igen bara för att tacka mig igen för hjälpen. Så pratar vi lite om vad han ska göra med bilden innan han går därifrån. Han fattade det nog inte men det betydde så mycket just då. Och så påminde han om min käre syssling Sebastian nere i Berlin vilket ju alltid är trevligt.
Nästa intressanta händelse för dagen var när jag nyss ställde mig för att diska och något plötsligt kom flygande i mitt ansikte och sedan försvann ner ibland disken. Jag lyfter på lite saker och ser att det är en nattfjäril som simmar omkring i kanten av skummet. Jag hjälper den upp och den fladdrar iväg igen men sen direkt tillbaka ner i vattnet. Då sätter jag den på en klump stålull och lägger den en bra bit ifrån vattnet. Då kryper den nästan under klumpen så jag tror att den ska kvävas så jag tar en gammal tandborste istället och lyfter bort den igen. När jag strax efter är klar med disken märker jag att den åter igen har flyttat på sig och nu har flugit ner på golvet där jag spillt en liten pöl med diskvatten och den har lagt sig mitt däri och den här gången stannat för länge då den inte rör på sig längre när jag lyfter den. Det måste ha varit en väldigt självmordsbenägen nattfjäril tänker jag lite vemodigt.

Ångest vs förväntan

2007-08-15T23:04:00.000+02:00

Är det inte så sjukt typiskt att mitt absoluta favoritband som jag har hållit tummarna för att de ska komma till Sverige nu SKA komma den 1 dec men då självklart för att spela på Fritz's corner som visserligen skulle bli väldigt billigt för mig som är medlem men man vet ju hur det är... Inget förköp = timlångt köande i iskall kyla och meddelandet "nu är det fullt" när det är 15 personer kvar framför och en kväll som slutar med helvetesdjup besvikelse över en tunna öl på Skeppsbar. Jag vet, jag har varit där. Jag skulle ge 500 för ett få en garanti för att komma in! För att spä på det hela lite är dessutom den enda person jag vet som också vill se dem den enda person som jag absolut inte vill se. Jag kan ju bara hoppas på att han kommer 15 pers efter mig och är den som får se mig glida in och själv hamnar på Skeppsbar...

Att begrava en ekorre

2007-08-14T23:00:00.000+02:00

Efter att ha fått ett envist virus i datorn för några veckor sedan som jag efter mycket kämpande verkar ha fått bort har nu min dator börjat må så dåligt att jag tror att skadorna mycket väl kan ha gjort den döende. Därför skriver jag nu ett inlägg efter lång dvala, på min dator, till min dators ära. Som ett litet rekviem för honom. Vilket också påminner mig om Ingmar Bergman som har dykt upp lite överallt hela sommaren på olika sätt. Inte minst med hans bortgång förstås men både innan och efter också. Mest stämningar då kanske. Nu senast i Visby där vi satt i våra medeltidskläder vid stranden i lite ruggigt väder och kände att om vi gick ner till vattnet skulle det vara mycket troligt att man stötte på döden med ett schackspel.

Jag har annars den här sommaren varit på en ganska lång resa, ungefär neråt där det bränns och lite upp och ner. Har iaf på vägen kommit till ganska många insikter. Kanske ungefär som en pilgrimsresa fast inombords? Det värsta är väl att det har sårat lite människor på vägen, och att jag lät en viss person såra mig. Men det har väl på något sätt lett till något positivt.
Jag har tyvärr i processen varit tvungen att tacka nej till Poppius som jag faktiskt blev antagen till men förhoppningsvis har jag chans att komma in nästa år igen.
Några trevliga saker som har hänt är att jag vann en till skyltningstävling och fick en fin cykel från Skeppshult :)

Så här såg vinnarskyltningen ut, tema Stockholmspromenadböcker

Sedan så har jag och Andreas spelat in Zingo-låten som egentligen inte alls handlar om zingo. Det känns bra, ett steg i rätt riktning! Måste bara få in klockspelet där nånstans också.
Klockspel som förresten varit ett annat återkommande tema den här sommaren. Klockspel och döden. Vilket ju känns ganska klockrent egentligen.
En onsdag för någon vecka sedan när jag bjöd hem folk för att dricka upp allt i mina spritskåp då jag kommit fram till att jag inte längre vill dricka sprit ( vilket de förresten lyckades mycket bra med) satt vi på min balkong och spelade klockspel. Jag tror faktiskt att vi under kvällens gång suttit en stund i alla mina rum och spelat klockspel. Så plötsligt upptäckte någon att det låg en död ekorre på min balkong. Den låg inte där sekunderna innan när jag varit ute på balkongen utan den måste plötsligt ha klättrat dit och lagt sig ner för att dö. Eftersom jag sedan jag flyttade hit haft en ekorre som besökt mig lite då och då på balkongen eller knackat på mitt fönster om morgnarna blev jag lite ledsen av den anledningen, utöver att det var ganska sorgligt att se den ligga där alldeles livlös. Som tur var var Antila och Fredrik handlingskraftiga och tog med sig blomspadar medan jag bar på den lilla kroppen och så gick vi ner i skogen nedanför min balkong och grävde en liten ekorrgrop som han fick ligga i. Sedan ställde vi en stor sten över samtidigt som vi döpte honom till Eskil. Därefter sjöng vi Ring of fire med våra bästa Johnny Cash-röster och avslutningsvis Total eclipse of the heart. När vi gick därifrån kändes allting mycket bättre för hur många ekorrar kan det vara som har fått en så fin begravning som lille Eskil?

Creative flow

2007-04-29T23:16:00.000+02:00

Den här helgen tog än helt annan vändning än den förra. Tur det, annars hade den antingen gått in i en stenvägg eller ner genom ett oändligt hål. Men så blev inte fallet (HA säger jag till de som känner att de kan ta åt sig. Vilket ju då inte lär vara någon). Fredagen bjöd på bryggpicknick och Cats On Fire. Jag var duktig och höll mig till folköl och mellanöl (åtminstone tills Mattias kom fram med sambucashots och ett stort leende). I vilket fall så höll jag mig på en lagom fyllenivå och det var ju huvudsaken. Jag hade ju tänkt åka hem tidigt eftersom jag skulle upp och jobba på Barnpoesifestivalen dagen efter men det var så roligt så det gick inte. Fick en pratstund med en katt och annat trevligt folk. Sen var det då Barnpoesi för hela slanten. Lite segt med tanke på bristen av sömn men det gick bra och det var skoj och jättebra föreställning. Imponerande med en hel salong full av barn som alla sitter stilla och tysta. Ja, sånär som på alla kommentarer till det som hände på scenen men det är ju bara roligt. Intressant också att den tjejen jag fick jobba mest med visade sig ha jobbat i flera år tillsammans med O. Det är en liten liten värld. Sedan visade det sig att ett fylleprat om att göra musik kanske inte bara var nåt fylleprat och nu är jag inspirerad till tänderna! Det kommer bli så fint med klockspel och apelsinjuice.
Och nu har jag även skrivit ansökningar till både Poppius och Dekoratörsjobb och känner mig för första gången på länge väldigt nöjd med min helg. Ge mig glass och våfflor.

En minneslucka på ett år

2007-04-25T23:56:00.000+02:00

Jag önskar att Joanna Newsom-spelningen i söndags skulle pågå för evigt. Jag vill sitta där i den alldeles för mjuka teaterfåtöljen i min miserabla bakfylla. Emellanåt kämpandes för att hålla ögonlocken öppna och ibland för att hålla tårarna tillbaka. Men egentligen spelar det inte så stor roll så länge jag inte somnar. Jag är så fullkomligt genomströmmad av musiken, av hennes röst och samtidigt så väl medveten om hans närhet och hur hans arm snuddar vid min. I kontrast till föregående natts avgrundsångest känns det så avslappnande, så tryggt. Och så fantastiskt förtrollande. Om det bara hade kunnat få fortsätta så... Och allt bara hade kunnat vara som idag fast för ett år sedan.

Travelling swallowing Dramamine

2007-04-06T20:25:00.000+02:00

Låååångfredag. Jag vet inte jag, den har väl varken känts särskilt lång eller kort. Jag jobbade, köpte en klänning som visade sig inte alls passa bra och åkte hem med tungt huvud för att sätta mig i soffan med en mostallrik och kolla på några avsnitt av Rapport till himlen som jag efter tips från Lii köpte på dvd. Det som känns långt är däremot många andra saker. Mitt "sjukdomstillstånd" som jag har hamnat i känns för långt. Det kändes för långt redan efter en dag när jag hade haft yrsel i 24 timmar och till slut tog mig till doktorn som inte kunde säga säkert vad det var men att det antagligen var stressrelaterat. Jag blev ordinerad några dagars vila men dilemmat är ju att det går illa ihop med ångest och rastlöshet så på lördagen blev det vinpicknick följt av öl, Debaser och efterfest hos mig som slutade med spruckna apelsiner på golvet, ångestskapande fyllesamtal kl.6 på morgonen och way way way för mycket sprit. När jag väl kom tillbaka till jobbet på måndagen efter min "vila" mådde jag sådär. Har försökt ta det lugnt sen dess och sovit minst 8 timmar per natt vilket är otroligt mycket för mig men ändå hänger det sig kvar...bara lite sådär lagom mycket så att jag vet att jag inte skulle orka göra nånting det minsta roligt efter jobbet. Något annat som känns långt är mitt liv. Hittills. 30-årsångesten infann sig strax efter 30-årsdagens firande. Själva födelsedagen var fantastiskt bra, champagne som flödade (inte minst ur hinken som jag köpte för 270 kr på Debaser medis), Brett gav oss fin Suedenostalgi och efterfest med människor vi aldrig sett förut som gav mig en bra avslutning på dagen. Men sen kom den. Jag kallar den 30-årskris, egentligen spelar det inte nån roll. Kan vara skönt att sätta en stämpel på det. Nån slags livskris iaf, ångest över diverse existensrelaterade frågor. Sen att det kom samtidigt som att allting känns som att det har slutat fungera på jobbet kanske bäddade för den där lilla yrselattacken. Med det sagt så ville jag egentligen säga att jag ska inte klaga. Jag ville bara lägga fram fakta. Jag vill må bättre på alla sätt och jag vet att det är jag själv som måste se till att det blir så. Just nu har jag bara inte energin till det. Och ibland måste man väl få gräva ner sig lite också och få tycka synd om sig själv och gräma sig över att allting känns tomt. Det är väl ingen som behöver påverkas av det förutom jag? Inte om jag gör det i min ensamhet här i min lilla lägenhet i Narnia iaf. Sen kan jag komma tillbaka när jag känner mig färdig med det och ta tag i allting med förnyad kraft. Som jag hoppas kommer snart...

Nej, jag är inte 22!!!

2007-03-05T23:14:00.000+01:00

En sak som jag har funderat på en del på sista tiden är det här med ålder och relationer. (Och nej, det har INGENTING ALLS att göra med det faktum att jag fyller 30 om ca två veckor :P) Faktiskt så har det inte det egentligen, det har mer att göra med att jag flera gånger på sista tiden har råkat ut för en liknande situation som fått mig att börja fundera. Mer än tidigare. Kanske delvis för att jag tidigare har varit antingen upptagen, fullt upptagen av att vara heartbroken eller hittat dejter på nätet där man redan från början vet folks ålder (troligtvis). Det som har hänt mig alltså är att jag på senare tid stött på flera stycken pojkar som visat intresse och som alla visat sig vara mellan 22 och 24 år gamla. När de sedan fått höra att jag är 29 så är det något som har hänt, inget konkret, men alla har därefter slutat höra av sig...försvunnit. Det kanske bara är ett sammanträffande, det kanske har varit av helt andra orsaker, men när jag frågar pojkar som är i den åldern så säger de att det garanterat är därför, att det liksom är någon slags varningsklocka som plingar till hos dem utan att de kanske fattar det själva ens. Sen är ju också frågan, skulle jag egentligen vilja träffa nån som var 22 nu när jag snart är 30? Känns ju som att man kanske skulle ha mer utbyte av någon som faktiskt har varit med om lite i sitt liv. Men allt det där är ju samtidigt så individuellt, om man blir intresserad av någon så ger man det väl en chans att åtminstone lära känna personen lite först? Om inte annat så kan man väl vara kompis med någon oavsett hur gammal personen är?
Och fråga nummer två; hur kommer det sig att det verkar vara precis tvärtom när det gäller det motsatta förhållandet? När en singelkille närmar sig 30 verkar han oftast bli om än mer attraktiv för flickorna runt 20 eller ännu yngre. Har de då alla nån slags faderskomplex i äkta Jung-anda eller vad beror det på? Flickor sägs ju utvecklas snabbare än pojkar så på så sätt kanske det funkar bättre men innebär det då att vi flickor som är runt 30 måste börja kolla efter "pojkar" som är runt 40? Och med tanke på att kvinnor i genomsnitt lever längre än män så blir ju det väldigt snett. Så då kommer vi tillbaka till det här med att de yngre pojkarna verkar bli vettskrämda av åldern. Poängen och anledningen till att de blir intresserade från första början måste ju då vara att de tror när de ser en att man är betydligt mycket yngre, vilket flera av dem också bekräftat. Och inte bara de, alla tror jämt att man är 5-10 år yngre än man är, både jag och flera av mina vänner. Man får visa leg överallt, t.o.m på ställen där det är 18-årsgräns. Och alla säger "du ska vara glad att du ser så ung ut fortfarande". Jag har själv tänkt att jag är glad för att jag ser ung ut fortfarande. Men nu börjar jag ifrågasätta det, är det så himla bra egentligen? Jag vill hellre att nån som är runt 30 blir intresserad av mig från början än att avfärda mig som "en sån där 22-åring som springer omkring och bara hänger på alla indieklubbar" än att en 22-åring blir det som sen ändå kommer avfärda mig när han får veta att jag är halvvägs till tant. Och skulle det inte vara skönt att slippa släpa med passet varenda gång man ska göra nånting? (Nej, jag har inget leg, har inte haft nåt sen -98 men det har gått bra ändå)
Anyways, enough Sex and the city :P Nu ska jag planera 30-årsfest!

Ocensurerad rapport direkt från reanatten

2007-02-27T00:15:00.000+01:00

Klockan 20.00
Vandrar iväg mot Operakällarens bakficka för att inta en enklare måltid efter att ha jobbat hela dagen. Det är alla nattens arbetare som har samlats; jag, Mattias, Lina, Linda och Sussie.
Vi sätter oss kring baren och beställer och får genast sällskap av en tokis som sätter sig bredvid Mattias och hälsar oss välkomna. Om och om och om igen. Sen glömmer han var han är nånstans, känner nog att ölen var lite dyr och beger sig vidare ut i snöstormen.
21.00
Vi har glupskt fått i oss all mat och tar oss tillbaka till Akkis för att kolla ut vilka böcker vi vill ha själva, lyssna på lite fin musik och få upp skyltar och annat.
Blir en liten Vi-cirkel där vi tillsammans läser om Martina och Horace. Mycket spännande.
23.30
Matte räddar natten genom att få igång de fina strålkastarna mot Sveavägen
23.45
Förberedelserna är i stort sett klara och vi skymtar storögda ansikten som otåligt står och kikar in vid ingången.
0.00
Vi står beredda bakom kassadisken och hoppas på en parad av kunder som ska välla in när Mattias öppnar dörrarna. Och ja, det blir en liten paradliknande skock på ca 15 personer som ganska målmedvetet pinnar in och plockar åt sig korgar och kataloger.
0.10
Stämningen bland kunderna är ganska uppsluppen och en del verkar aningen förfriskade. Förstås, vad skulle man annars ha gjort resten av kvällen i väntan på bokreans midnattsstart än att gå till puben? Vi drack ju också öl innan, fast det blev bara en. Vi ska ju kunna jobba någorlunda felfritt också.
0.40
Det är ganska lugnt men hela tiden lite kunder som handlar och med tanke på att de flesta handlar för över 1000 kr så blir det en del pengar i kassan. Iaf så att det täcker vårt restaurangbesök och våra löner och vår taxi hem...kanske.
0.45
Plötsligt verkar det som att de som skulle handla har gjort sitt. Butiken känns gapande tom och vi börjar bli lite uttråkade. Ska man jobba mitt i natten så känns det ju mer värt om det händer nåt liksom. Så om man t.ex jobbade som nattvakt på museum skulle det kännas mer värt om det kom några inbrottstjuvar som man kunde jaga lite.
0.55
Mest en och annan taxichaffis som handlar nu...
01.10
Nu står vi alla fem arbetare i kassan och vår enda kund är min kollegas kompis. (Som trots detta INTE köpte Katternas historia. Min starkaste rekommendation! Lindas anmärkning)
01.12
Jag vill ha Öööööl
01.17
Brööööl
01.30
Mattias öppnar chipsen och vi förbereder oss inför stängningen kl.02.00. Då får vi öl som belöning för att vi har orkat stå här hela natten och hålla ställningarna.
I kassan står vi och lär oss om hur ett barn blir till.
Och så kommer vi in på vad man är rädd för när man badar. Lina är rädd för döingar på havets botten som kan ta tag i hennes fötter och dra ner, Linda är rädd för de stora fiskarna på havets botten och grodyngel som blir till monster med huggtänder och jag är mest rädd för hajar.
01.39
Vi har många glimmisar i djurform inklusive aliens som man kan härma hur de låter. Hajen låter t.ex sthhiiiisthiiishtiii
01.49
Mattias dyker plötsligt upp och visar sig duktig genom att hänga upp nya skyltar i fönstret så här i slutspurten. Men han har ner Horace på golvet.
01.54
Som alla förstår har vi väldigt mycket att göra.
Linda ropar utifrån ingången "Kom och kolla på råttan!" Jag springer ut och ser en liten silhuett som snabbt rör sig bortåt. Jag tycker det ser ut som en kanin. Fast det kanske inte är så troligt att det finns så många kaniner vid Sergels torg.
01.58
Nu får faktiskt kunderna som nu varit här i två timmar ta och bestämma sig!
02.11
Min sista kund handlar för 2000 kr och vandrar långsamt iväg med alla sina kassar.
Nu blir det öööööl!!! Hehe. Fasen vad jag är trött. Nu har jag varit på jobbet i...15 och en halv timme. Men nånstans kommer man ju in i andra andningen :D Inbillar jag mig. Och imorrn börjar man 12. Och taxi hem ikväll.
Wohoo

Ach so

2007-02-11T12:24:00.000+01:00

Oj oj. Nu sitter jag på jobbet ännu en söndag och insåg när jag kom hit att jag fortfarande är full sen igår. Jag måste sluta med sånt här, jag blir ju faktiskt tant om en månad. Hmm...jaja, jag får väl hålla på tills dess :) Och så var det ju faktiskt Tess trettioårsfest igår så vi hade anledning att fira.
Så kom vi hem från vår resa i onsdags jag och Tess, hann med London, Brighton och Berlin på 8 dagar vilket självklart var väldigt hektiskt men vi hann faktiskt med massor även om det fick bli på bekostnad av sömn... Var så kul att få bo hos och se hur alla våra vänner bor och har det och umgås med dem, både mina vänner som jag känner sen innan men inte har träffat på länge och Tess vänner som jag bara har hört talas om tidigare. Var speciellt två personer som jag uppskattar enormt att få ha umgåtts med igen, min käre syssling i Berlin och en kär vän i London som det var oväntat fint att få återse. Men nu sitter man här, tillbaka i vinterslasket i Stockholm och längtar tillbaka. Det är iaf ett som är säkert, både Berlin och Brighton måste ses på sommaren, Brighton har jag ju sett på sommaren förut och jag kan verkligen se framför mig hur Berlin blommar upp då också. Så det blir nog en tur till då, förhoppningsvis lite fler dagar också i varje stad. Det som var intressant med att resa så intensivt och snabbt från en stad till en annan var att man så tydligt kunde jämföra och se kontrasterna och likheterna mellan alla ställen. Brighton och Berlin påminde om varandra på många sätt t.ex även om de självklart är väldigt olika också. Men just känslan av människorna som bodde där påminde, hur alla är kreativa och sysslar mycket med kultur och konst, genomsyrat av mycket politik osv, och lever ett liv i ett ganska lugnt tempo som inte är inrutat på samma sätt som är standard här. Till viss del önskar jag att man själv kunde vara en del av allt det där men samtidigt har det nog sina baksidor också, t.ex att de flesta antagligen hankar sig fram på väldigt lite pengar osv. Inte för att jag har världens bästa lön där jag jobbar nu men ändå bra om man jämför med alla jobb jag någonsin hade i London t.ex. Det som är mest surt är väl att typ hälften av pengarna varje månad går till hyra. I Berlin skulle man ju kunna bo grymt mycket billigare. Och jag är faktiskt lite stolt över hur duktig jag var på att prata tyska, för första gången någonsin fick jag på riktigt användning för den där skoltyskan som legat i ide i hjärnan i ett decennium.

Nu är det nog dags för mig att äta lite lunch och tack och lov så tror jag att jag börjar bli lite återställd sen gårdagen. Lite mat i magen ska nog göra susen :)

Min dag i rampljuset

2007-01-12T20:24:00.000+01:00

Igår var en sån där dag som var en vanlig dag utan spektakulära händelser men som lyckades bli den första dagen på väldigt länge då jag bara kände mig glad och tillfreds och hoppfull. Det var väl bara att många små saker tillsammans gjorde stor skillnad. Till exempel så var det trevligt att plötsligt få ett samtal från Sysslingen i Berlin och att han dessutom verkade entusiastisk och glad över att vi ska komma dit och hälsa på. Så pass att han vill komma och möta oss på flygplatsen. Det kommer bli så kul och nu är det inte långt kvar! Först 4 dagar i London och sen 3 i Berlin. Det enda jag är orolig över är att inte hinna träffa alla jag vill träffa men förhoppningsvis ska det gå bra.

Sedan sätter jag mig ner och läser DN och får i På stan syn på något Kristoffer Poppius har skrivit. Han skriver om att en av hans största konsertupplevelser förrförra året var Hans Appelqvists uppträdande på Poesifestivalen vilket var intressant eftersom jag var med och arbetade med festivalen just det året. Men så mot slutet av artikeln säger han att det ändå inte var det bästa med den festivalen utan avslutningen när "Suburban Kids With Biblical Names, den långe smale nörden med flaskbottnarna och den lille glade spjuvern med den jättestora basen, sjöng sin 'Rent a wreck'. Den med maffiga 'ba-ba-ba-ba-baba'-kören, och in på scenen tågade Polisens manskör, en efter en, i uniformer med hattar och medaljer, tills de var hundra, och stämde upp i 'I wanna turn the dancefloor into a burning inferno'."
Och plötsligt kände jag att hur värdelös för världen jag än känner mig så gjorde jag en gång ett litet avtryck i svensk musikhistoria när t.o.m Kristoffer Poppius två år senare minns och tycker det är värt att ta upp uppträdandet med poliskören som lilla jag låg bakom! Det kanske kan tyckas som en liten sak att bry sig om men för mig i dagsläget betyder det hur mycket som helst.

Mot slutet av dagen började jag må illa, gick på bio med Pånnyn och såg "Den svarta dahlian" och var tvungen att springa ut och spy mitt i av oförklarbar anledning. Men inte ens det kunde få ner mitt humör den här dagen och sedan mådde jag bättre igen så jag gick in och såg klart filmen med Pånnyn halvsovandes bredvid.
Dock kom vi båda fram till att det nog inte var någon bra idé att gå ut och dricka öl efter det så vi åkte direkt hemåt. Då får jag reda på av Technobasen att Brett Anderson (Då ska vi minnas att jag en gång för ca 11-12 år sedan ansåg mig vara ett av Sveriges största Suedefans) ska ha sin första solospelning i Stockholm på Debaser medis den 21 mars, dvs på min 30-årsdag! Hur mycket 30-årsångest man än kan ha (fast jag är ju inte så gammal egentligen) så kändes det bara som ödet eller nåt, cirkeln blir sluten, Brett som har blivit gubbe kommer och spelar för mig på dagen då jag blir tant. Och troligtvis kommer det inte att låta vidare bra heller men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att han kommer, jag fyller år och vi ska festa så hårt och ha så kul som aldrig tidigare!

Det var gårdagen det. Idag har jag varit ledig, åkt på Ikea med bror och lovely Lovisa och barnvaktat henne både innan och efter. Det är ju mysigt förstås men samtidigt känns det nästan som att det har varit mer stressigt idag än alla dagar jag har jobbat. Sen så börjar jag bli trött på att förkylningen aldrig vill ge sig, oändlig nästäppa :/ Får hoppas att det är bättre imorgon när jag ska jobba igen, nu ska jag iaf bara sitta och mysa under en filt i soffan resten av kvällen.

Bilddagbok

2006-08-03T00:19:00.000+02:00

Jag har ju förresten numer en bilddagbok också. För att kika i den, gå in på länken nedan:

http://miominmio.bilddagboken.se

Bittersweet

2006-08-02T23:45:00.000+02:00

Jag fick ett efterlängtat sms igår...bara ett livsteckan jag önskat få i säkert ett år. Och på måndag kommer jag antagligen få se personen på riktigt igen, öga mot öga. Det känns väl bra, men samtidigt en olustig känsla av att inte veta varför han skurit bort mig från sitt liv och sedan plötsligt ses. Å andra sidan är det så avlägset nu, det ligger så många oceaner däremellan så ingenting kan egentligen slå mig så hårt.
Jag lyssnar på skivan jag fick på den lyckligaste dagen i mitt liv på så länge jag kan minnas. Det var en söndag i slutet av april och fast så mycket har hänt sen dess känns det nästan som igår. Dessutom dricker jag rödvin ur en flaska som stått öppnad sedan den olyckligaste dagen på så länge jag kan minnas vilket kanske bidrar till de dubbla känslorna som framkallas av allt.
Försöket till att skriva en dikt gick inget vidare så därför försöker jag med bloggen istället.
Har i alla fall testsminkat mig inför Kajsas Twin Peaks-fest som går av stapeln på lördag. Jag blir nog ett vackert lik så länge jag håller munnen stängd och inte dricker rödvin.
Nu fick jag förresten ett sms av ett annat gammalt spöke som inte hörts av på länge. Lustigt hur sånt ofta sammanfaller. Han vill komma till Sverige och hälsa på, alltid trevligt att få besök.
Nu ska jag väl försöka dricka upp mitt sura och bittra vin, but then again, det är så vi vill ha det eller hur var det?

I don't like it like this

2006-07-21T23:47:00.000+02:00

Jag tänker inte vara en näbbmus längre. Så det så. Jag är drottning Mia af Akademibokhandeln och imorgon ska bli första dagen på en ny era där jag ska regera. Över mitt eget liv förstås. Det firar vi med Wild Zero drinkinggame-förfest tillsammans med några av de finaste jag känner.
Så tills dess säger jag godnatt

Efterlysning!

2006-07-09T20:15:00.000+02:00

Har du sett den här jackan?
Den försvann spårlöst från Ove med skägget på midsommardagen... Köptes i Thailand några veckor tidigare och finns bara i ett exemplar. Så har du sett den så är den min och jag vill hemskt gärna få chansen att använda den några fler gånger! Den är midjelång, blått jeanstyg på ryggen och halva ärmarna, svart filttyg fram och grå snören i nederkant. Gråvitrandiga muddar. Hör gärna av dig om du har något tips på var den kan befinna sig :)

I think I need a new heart

2006-07-05T23:25:00.000+02:00

Jag gillar jämförelsen med trådarna. När de rycks ut sådär kraftfullt och plötsligt ur något som redan är skört så är risken stor att det bara blir tusen små bitar kvar. Men det är bara att börja pussla igen. Då har man någonting att koncentrera sig på ett tag framöver. Förhoppningsvis blir jag färdig innan det är för sent. Förhoppningsvis finns alla bitar fortfarande kvar. Åtminstone de som är de viktigaste. Jag undrar bara var man börjar någonstans.

Broken-hearted wine

2006-07-01T17:55:00.000+02:00

In summer time
When you haven't got a dime
In summer time
And life seems a crime
Come on over
Cry on my shoulder, and drink
Broken-hearted wine
Tastes fine
In the summer time
Broken-hearted wine
Tastes fine
In the summer time

So you finally see his face at last, and the pain will never pass
You thought he was the only boy in the whole wide world for you
You can come on over
Cry on my shoulder, and drink
Broken-hearted wine
Tastes fine
In the spring time
Broken-hearted wine
Tastes fine

So you don't know what to do
There's just one cure for you
In summer time
When there isn't any reason
Or rhyme
To thinkin'
That you'll be mine
So come on over
Cry on my shoulder, and drink
Broken-hearted wine
Tastes fine
In the summer time
Broken-hearted wine
Tastes fine
In the summer time

Somewhere halfway between

2006-06-23T08:40:00.000+02:00

Det jag kan sammafatta det som såhär i efterhand, i lugnet efter stormen, i gapet mellan två världar, är en stor upplevelse. Och en rik erfarenhet. Det var så mycket jag tyckte om och längtar tillbaka till, och också flera saker vi aldrig gjorde som jag vill ha chansen att åka tillbaka för att göra vid ett annat bättre tillfälle. Det är samtidigt skönt att ha kommit hem, att ha fått en paus från varandra, att ha fått träffa andra kära som lyssnar och ger värme. För att spä på misären på slutet av resan kapade jag också min tå i en stund av total minnesförlust. Dan efter förliste vi på havet vilket var äventyrligt men påfrestande och därefter på sjukhuset i Bangkok bröts alla mina murar ner och jag kunde inte ta mig upp igen förrän jag var hemma. Nu hoppas jag bara att det inte är försent. Du är trots allt det bästa som har hänt mig på så länge, kanske nånsin. Resan var en sak, nu är vi hemma och allt måste bli bättre igen. Jag hoppas med allt jag har.

Paradise lost

2006-06-15T11:43:00.000+02:00

Sa nara paradiset men anda sa langt borta... Jag undrar om det inte ar annu varre. Jag forsoker dela upp mig i tva. En som njuter av resan och en som kryper ihop och grater, blundar hart och hoppas att det ska vara bra igen nar jag oppnar dem igen...sen. Hemma i Sverige. Det lyckas delvis. Jag intalar mig att ingenting blir battre av att jag deppar har, det enda det kan astadkomma ar att forvarra saker. Om jag forsoker vara snall och glad och rolig sa far jag iaf en chans att visa den jag ar igen. Jag vill inte vara den destruktiva. Sa varfor ar jag alltid det? Och nu ar det nog forsent igen...

Resedagbok 1 - One night in Bangkok and the world's your oyster

2006-06-06T18:14:00.000+02:00

Dags for en liten reserapport tankte jag. Kom till Hua Hin igar efter en fruktansvart svettig och obekvam och lang tagresa i tredje klass utan AC. Kan rekommendera alla som funderar pa att aka tag i Thailand att fixa biljett i minst andra klass, om det ar fullt - vanta pa nasta tag! Eller ak buss istallet, jag tror faktiskt att det ar ratt mycket bekvamare. Men, i vilket fall, fram kom vi till slut och har ar det mysigt och fint. Har mest hunnit fixa mobler och grejer till huset (eftersom det stod nastan helt tomt nar vi kom dit kandes det som prioritet nummer 1) och ata massa god mat pa fina restauranger vid havet. Dagarna i Bangkok var ocksa bra men hektiska. Vi tog nog ut oss lite for mycket emellanat och hamnade helt i otakt med tiden och varlden runt omkring. Hann iaf bo pa tre valdigt olika men alla helt ok hotell, badade i swimmingpool med utsikt over ett futuristiskt skyskrapelandskap och hittade klubbar och barer av alla slag; en som ser ut som mjolkbaren i A clockwork orange, en med coola thailandare som spelade punkrock, och en med mysig livejazz...bland manga andra. Ska forsoka fixa tips pa andra bra stallen att ga pa dar sa vi har nat att gora nar vi aker tillbara mot slutet av resan! Om det ar nagon som har nagot tips far ni garna hora av er.
Nu ska vi nog dra vidare snart, men det kommer nog fler rapporter om ett litet tag...

Benny hade bara fotboll i skallen

2006-05-29T20:35:00.000+02:00

Strangeways here we come

2006-05-28T16:07:00.000+02:00

Igår, en skum dag. Puborientering som slutade med diskvalificering, fylla (självklart), två ändå rätt nöjda Fullberg och Lazerbellman och konstigt humör. Sedan första bråket med Oskar, bli sams och plötsligt hamna i twilight zone på debaser där två världar som inte borde beblandas plötsligt satt och pratade med varandra framför mina ögon. Vi sa det redan vid starten, det kändes surrealistiskt, och värre blev det. Surrealism i all ära men när det gäller mitt liv så vill jag helst inte att den ska ta över.

Don't let the sun be the one to change you baby

2006-05-17T15:12:00.000+02:00

Jag har fått för mig en sak som är ganska intressant, eller snarare tråkig. Folk (inklusive mig själv) brukar ju prata om hur tråkiga personer kan bli när de blir tillsammans med någon och bara försvinner, plötsligt inte hör av sig längre, aldrig vill följa med ut osv. Men jag tycker jag upplever motsatsen, att vissa personer slutar höra av sig till mig, inte längre frågar om jag vill ut osv. Jag vill gå ut, jag vill träffa folk, jag vill inte att saker ska vara annorlunda. Ja, förutom det uppenbara då förstås, men inte annorlunda i andra sammanhang. Det kan ju förstås vara att jag inte är lika rolig att vara med längre, eller att jag bara inbillar mig eller att det är en slump att det känns så just nu. Jag hoppas på något av det sistnämnda. Sen vet jag iofs att jag kan vara svår att få med på saker för att jag är upptagen jämt, men det är som det brukar vara. Jag ska bättra mig, jag lovar!
Just nu är jag dessutom pank så om någon vill göra något så får det gärna vara så nära gratis som möjligt. Måste betala mina sista pengar till ögonläkaren på fredag och 600 kr för vaccin :/
Men men, snart är det löning och snart är det Thailand! Ska försöka tänka på det...

Sadly true

2006-05-14T12:35:00.000+02:00

Förlåt Tony Clifton men jag orkade inte. Var lite för bakis efter fredagen tror jag...så då kändes erbjudandet om film och skumbad mer lockande.
Ikväll blir det laxgrillning hos pappa och Jadwiga. Synd att Oskar inte kunde följa med.

Veckans måsten

2006-05-09T18:30:00.000+02:00

Två konserttips!

HANDSOME FURS (CAN) +ARIEL PINK (US) + BELONG (US)
Datum: 2006-05-12Tid: 20.00Pris: 100,00 Kr STHLMSNATT
20 år
20-03 (konsert kl 22)
Biljetter 100 kr (ej förköp)

-----------------------------------

Ett tidsfördriv att dö för

2006-05-08T22:06:00.000+02:00

Har precis pallrat mig in från balkongen efter en väldigt skön dag. Har fixat fint på balkongen och ätit både frukost och middag därute och spanat ut över träden. Tror jag kommer bosätta mig där resten av sommaren. Sedan gick jag en promenad för att leta efter sjön vilket har misslyckats tidigare pga mitt dåliga lokalsinne. Nu hittade jag den inte heller, men jag kom fram till kärret som också var väldigt fint och jag vet numera hur jag ska gå för att komma till sjön. Får bli en annan dag. Så gick jag ner till bror för att lämna tillbaka madrassen som jag lånat och blev fast som barnvakt nån timme vilket bara var trevligt, Lovisa gurglade och skrattade och var på allmänt gott humör. Man borde få ha fler såna här avslappnade dagar. Det enda jobbiga var påminnelsen från Fortum som jag och Lina fått på pengar som vi redan betalat. Jag måste verkligen byta elbolag snart så man slipper ha med de att göra nåt mer. I vilket fall så ringde jag och pratade med dem och det var ett misstag. Tur det.
Annars har det hänt lite andra roliga saker, Thailandsresan är bokad och det blir redan om 3 veckor! Och så vann jag påskdeckartävlingen på jobbet så nu blir det lyxrestaurang för hela personalen :) Synd att jag är så trött på att jobba bara...men man får väl försöka tänka på alla roliga saker som händer så står man nog ut.
Måste verkligen försöka hålla i pengarna nu, hela bonusen har ju snabbt försvunnit. Dels pga Thailandsresan förstås men även på annat som jag inte ens vet vad det är riktigt. Man blir ju lätt lite slösaktig när man tror att man är rik ett ögonblick...
Får bli många billiga kvällar på balkongen helt enkelt. Alla som är snälla får gärna komma och göra mig sällskap någon kväll!

Baby, we'll be fine, all we've gotta do is be brave and be kind

2006-05-04T22:15:00.000+02:00

Ja, det är lustigt hur saker kan utveckla sig. Och hur det känns som att alla vindarna plötsligt kan vända efter att ha blåst i diverse spretiga riktningar väldigt länge. Vågar knappt säga det men jag känner mig...g l a d, nästan så att jag skulle våga säga l y c k l i g. Och även om det kanske är tillfälligt eller övergående så njuter jag av att känna så nu. Det är svårt att förklara hur det kan gå så snabbt och kännas så rätt och vara så bra. Och en stor bonus till det hela är att det nu verkar som att det blir en Thailandsresa, redan om en månad :) Så från en helt oplanerad sommar blir det nu tre veckor i Thailand med O. Ganska lägligt att jag just fick min bonus så att jag utan problem har råd med biljetten. Sen bor vi gratis där och allt. Jag längtar längtar längtar...
Annars så har Ulrika och Anders just varit här och hälsat på och idag satt vi på uteserveringen på mitt och Kajsas favoritcafé och åt indiskt och njöt av solen (ja, förutom att jag var så bländad av den så jag knappt såg tallriken, blir så när man stått i timmar i en mörk butik och utan förvarning slungas ut i solskenet). Och så har jag hängt upp studentballonger i taket och planerat bröllop. Skyltning alltså.
Nu ska jag dricka te och äta choklad.

Och ingen manskör fick man se i år heller

2006-05-03T15:29:00.000+02:00

För de som tycker att jag har blivit dålig på att uppdatera mig så vill jag bara säga att det har sina anledningar och en ny resumé kommer alldeles snart. Men först ska jag träffa lite nära och kära och gå på debaser och se japansk pop ikväll.

PoK

Indiekryssningen 20060420

2006-04-23T23:36:00.000+02:00

Lite efterfrågade kryssningsbilder!

Det är Fredrik som står och sjunger vackert

Kamala Kumala humala!

I don't remember this

Le fleur

Scendans Vackraste fylleleendena

Good times on the rise

2006-04-22T14:52:00.000+02:00

Det är galet hur snabbt saker och ting kan förändras i ens liv. På gott och ont är det ju förstås, i det här fallet vet jag inte riktigt vilket. Men på något sätt så känns det nog som att det var meningen att det skulle bli såhär, pusselbitarna faller liksom på plats ganska naturligt. Och då är det väl dumt att gräma sig, eller fundera alltför mycket på varför det blivit som det blivit. Solen skiner och det känns för första gången som att våren verkligen är här. Jag är nog ganska vemodig idag, fast samtidigt på nåt sätt hoppfull inför framtiden. Det kan ju vara bakfyllan efter två dygns indiekryssfestande som förstärker alla känslor också antar jag.
Men jag ska väl skriva en liten resumé om allt som har hänt också. Göteborg var mysigt, blev mest långa promenader, lite öl på andra långgatan och hockey med Juha och Anna. Så nu är även jag Färjestadfan, bara så ni vet! Namngivningsceremonin var också trevlig och jag lyckades röra folk till tårar med min egenkomponerade dikt till Lovisa :) Sedan slutade väl inte resan riktigt lika bra men i övrigt är jag glad över att ha åkt dit och det blev några väldigt fina dagar.
Så hann jag då vara hemma i en knapp dag innan det var dags att åka igen, iväg på indiekryssning. Och den blev om möjligt ännu mer underbar än jag hade kunnat föreställa mig. Trots att huvudvärken pockade på när jag vaknade igår, men den gick ju att bota med en återställare :P Man får göra sånt när man åker Finlandsbåt. The Crash spelades flitigt, t.o.m på champagnepartyt i Pierres hytt :) Embassy var finfina, vi dansade bugg hela natten och jag ramlade in i en förstärkare på scenen. En bra kväll med andra ord ;) Så blev det lite öl på däck dagen efter för att bota baksmällan, drinkar i baren och fiskspel för hela slanten! Lite allsång fick vi till också på slutet, även om vi bara kom ihåg refrängerna på Håkans låtar. Jag hade ju inte tänkt gå med ut sen fast efter drinkarna i baren började det plötsligt kännas som ett måste. Så vi följde med Pierre för att dumpa våra väskor hos honom. De tog vi iofs med oss iaf sen men det blev en kul förfest eller vad man ska kalla det! På Landet började jag känna mig lite seg igen men jag tog Oskars råd och hällde i mig en sexa sambuca och så kändes allt väldigt roligt igen. Dessutom slutade det med att jag, Niklas och Mattias drack 3 sexor sambuca var vilket kanske inte riktigt var nödvändigt men men... Det blev en väldigt fin avslutning på en väldigt fin indiekryssning i alla fall. Och nu gungar det i min lägenhet.

Sparkles flew as brightness blew

2006-04-20T17:34:00.000+02:00

Igår kväll kom jag hem från Göteborg och om en halvtimme ska jag åka till båten för att indiekryssa fram och tillbaka till Åbo. Ingen rast ingen ro med andra ord, men jag är PEPP så det gör ingenting! Jag ska skriva mycket mer här sen när jag kommer tillbaka igen, ville bara göra ett snabbt inlägg. Längtar till om ett par timmar när vi sitter på båten med varsin drink i handen och The Crash i Kajsas cd-spelare. De är tydligen från Åbo trodde Kajsa så då är det ju inte mer än rätt att vi lyssnar på dem. Dessutom sjunger de ju om min mobilbäbis på tv och har gjort en av de finaste låtarna jag har hört på länge. Ett band för mig med andra ord!
Sen senare på kvällen är det ju jag och Lina som ska sjunga, får se vad det kan bli :)
Så hej så länge då

Känn ingen sorg i Göteborg

2006-04-13T23:19:00.000+02:00

Nu är timmen slagen, eller nästan iaf, för idag har jag jobbat min sista dag och imorgon åker jag till Göteborg. Ja, för en vecka alltså. Känns väldigt trist att jag fortfarande är helt förkyld bara, men jag ska väl vara glad att febern är borta. Får hoppas att det finns nån därnere som kan klappa mig lite på pannan och stoppa om i sängen.. ;)
Den här veckan har faktiskt känts väldigt kämpig...dels kan det väl bero på att det inte är så himla kul att jobba med feber och ont i halsen, dels att det som borde ha varit förväntansglädje och längtan istället har blivit ångest och fruktan. Men efter kulmen igår så tror jag faktiskt att läget har stabiliserats, i takt med att förkylningen har blivit bättre. Jag är fortfarande nervös över hur det ska gå med allt, men jag känner mig ganska lugn och ser fram emot att få återförenas.
Sitter här i min prickiga klänning som nu är tvättad och konstaterar att den måste ha krympt för jag har lite svårt att andas just nu. Kan ju bero lite på nästäppan också förstås, men den sitter väldans tajt. Och jag kan väl inte ha gått upp så mycket i vikt på några veckor? Men men, dragkedjan går att stänga iaf, det är väl det viktigaste.
Nu ska jag faktiskt gå och sova lite så att jag kanske t.o.m är ännu lite friskare imorrn.
Snörvelpuss och godnatt

P.S. Undrar om det finns nåt bra karaokeställe i Göteborg..? :)

Let's start a union

2006-04-08T23:56:00.000+02:00

Jaha, så har det gått ännu en vecka och nu sitter man här hemma på en lördagkväll med ont i halsen och feber istället för att vara på födelsedagsfest i Farsta eller kanske ute på nån klubb och skriker sig hes. Hes är jag iofs iaf. Varför jag är förvånad vet jag inte, jag tror jag har nästan hundraprocentig statistik på att jag alltid blir krasslig när jag är ledig mer än 2 dagar i streck (vilket då på gott och ont kanske händer väldigt sällan). Det är ju lite läskigt faktiskt, vad kommer då hända nästa vecka när jag har semester i 10 dar...? Får hoppas att sjukdomen får sitt utlopp nu.
Den här veckan har jag annars legat lite lågt, har bl.a fixat remiss till en ögonläkare äntligen (det var ju betydligt krångligare än väntat). Sedan var jag fotomodell för en kommande publikation om LO där jag representerar Handels genom att stå på mitt jobb och se glad ut. Det var faktiskt ganska kul även om det kändes lite fånigt att dra en vagn fram och tillbaka och låtsasprismärka böcker. Och så gjorde det inte saken bättre att mina jobbkompisar stod och skrattade åt mig :P Men det resulterade ju iaf i att jag ler stort på varenda bild och fotografen verkade mer än nöjd! Dessutom får jag 1500 kr för besväret så det var det ju lätt värt. Så igår fick jag veta att Kristofer som jag lärde känna under min tid på 00tal skulle uppträda på Street med nån slags elektronikapoesi. Det lät ju intressant och speciellt med tanke på att det var han som skulle göra det så jag gick tidigare från jobbet och fick med mig jobb-Lina och Linda som är på besök från London. Själva uppträdandet var väl sådär halvspännande, musiken var bra och det lät rätt intressant men allt som hände på scen förutom att de satt och viskade till varandra och tryckte på laptopen var att Kristofer läste kanske max 10 meningar. Tror det hade kunnat vara bättre om de isf hade haft nån projicering i bakgrunden och lite bättre ljusshow. Det hade nog funkat bättre sent på kvällen istället också. Men det var trevligt att vara där och vi drack första ölen i år utomhus i vår(ja vår!)solen. Senare på kvällen hamnade jag med Lina på Mango där det först var folktomt men sjukt bra musik och sedan dök Charley upp som den lille clown han är med sitt posse och dansade med oss resten av kvällen till fortfarande sjukt bra musik.
Och så är vi framme vid idag igen och ja. I brist på energi för utgång har jag iaf lyckats sy en svart cape med ett silver"D" på till Dante och en spökdräkt till Emil. Hoppas de blir glada på sitt kalas imorgon!

2006-04-04T20:19:00.000+02:00

Idag köpte jag nya jobbtofflor med strasstjärnor på. Inte fel med lite glamour på jobbet.

ASK ME - I WON'T SAY "NO" - HOW COULD I ?

2006-04-03T21:09:00.000+02:00

Ja, så fick puborienteringskjolen en tuff provkörning, men det var väl lika bra med tanke på hur tufft det kommer bli när den stora dagen kommer! Hade ju bara tänkt stanna hos Olle lite sådär lagom länge i lördags, men så tog de fram triumfkortet - karaoken.

(Plus drinkarna som Olle kontinuerligt blandade åt oss). Sen var det kört, åtminstone för min och Linas del. Vi sjöng nog alla låtar som gick att sjunga och både medleys, duetter och dueller. T.o.m en låt a cappella när vi blev otåliga över att behöva vänta. Så innan jag visste ordet av var klockan över 4, sista t-banan hade gått och jag fick lite panik. Lyckades iaf ta mig till Gullmarsplan och taxi därifrån. Så upp och jobba igen, jobbade iaf med Toufan så jag hade nån att kivas med vilket behövs sådana bakisdagar. Faktum är att jag fortfarande kände mig full när jag kom hem från jobbet. Men det var nog mest för att jag var så trött. Sov en halvtimme och försökte få i linserna och så iväg till Moz. Där fick jag och Lina stötta varandra eftersom ingen av oss riktigt kunde gå ordentligt men stämningen var fin :) Det var också Moz även om han verkade lite trött och publiken var seg. Men konserten hade definitivt sina höjdpunkter!

Så pass att efter konserten kunde varken jag eller Lina åka hem som vi kanske borde ha gjort utan följde med på efterfesten på Deb. Där blev det allsång med Magnus Carlson till Morrissey och Smiths hela natten - bra fortsättning på lördagens karaoke :) Så då kom man hem efter 4 också denna natt, tur för mig att jag var ledig idag, och tråkigt för Lina att hon inte var det ;P Har i alla fall fixat en ny mobil idag, känns mycket bra! Synd bara att jag måste vänta några dagar på att få den...

Tack Karin för den fina karaokebilden!

Nu är den klar!

2006-03-31T22:29:00.000+02:00

Professor Plommon did it

2006-03-31T15:45:00.000+02:00

Idag är en sån där dag som började med att man vaknar, ser snön som återigen har börjat falla utanför fönstret och man fylls av en stor hopplöshet på gränsen till depression. Sen har det visat sig bli en helt ok dag även om hjärtat egentligen velat vara någon annanstans. Påskdeckarfönstret med cluedotema är färdigt, Kajsa har varit fint sällskap och vi har ätit Ahlgrens bilar i glassigaste design! Och så sötaste kunderna idag, ett litet gäng småpojkar;

"- Hej, är ni tvillingar?"
- Hehe, näe..
"- Nähe...är ni systrar då?"
- Näe, inte det heller...
"- Är ni inte tvillingar?"
- Näe, vi är inte det!
"- Är ni släkt då?"
- Näe, faktiskt inte...
Jag fick nästan lust att berätta för dem att vi inte ens kommer ifrån samma land. Men de hade ju inte trott på mig ändå!

Jag tycker det känns tråkigt att det var så länge sen jag läste en bok som verkligen kändes sådär fantastiskt bra. Det skulle väl vara Hanteringen av odöda i så fall, och Drömfakulteten var bra, men mest för att jag tycker hon skriver så vackert. De handlar ju båda om spöken på sitt sätt...och spöken är ju fina. Eller kan vara. Sen kan de också vara såna spöken som man försöker bli av med och till exempel går och fikar med för att se om de försvinner då. Och kanske funkar det, till viss del i alla fall.

Dagens motto:
Alla mordvapen är bra utom de dåliga.

Nu ska jag sy klart puborienteringskjolen!

Nu är det så här

2006-03-29T20:21:00.000+02:00

Jag orkar inte längre dividera, negativisera, komplicera, fantisera, fabulera, analysera, argumentera, vandalisera, riskera, maximera, nervärdera, dogmatisera, neurotisera.

Allt jag vill är att poängtera, romantisera, passionisera, pastörisera, producera, kanalisera, kompensera, konkretisera, synkronisera, sympatisera, minimera, frappera, bravera, organisera, ventilera, mervärdera, kultivera, fantisera, garantera, botanisera, balansera, jonglera, passera, likvidera, dementera med mera.
Ska det vara så mycket att begära?

Fightclub Heroes

2006-03-26T19:24:00.000+02:00

Den här gången tycker jag att bloggen gör sig bäst med hjälp av lite bilder. Det gäller alltså min inflyttnings/födelsedagsfest som ägde rum här i Bagis igår efter storslaget smörgåstårtsfixande. Bagarmossen sannerligen!

Först kom släkten på besök, inte minst Lovisa! Eller jo, minst.

Måns kom också, oinbjuden

Och jag gjorde mig fin för kvällen

Maten blev både fin och god

...och uppskattades av gästerna, liksom även bålen med de fizziga jordgubbarna

Camilla dricker Martini...förstås. Och värdinnan fick öl.

Det var visst prickigt som gällde (fast inga fula prickiga koftor förstås)

Daniel tittade in

En del av en Johannes

Skeptiska miner?

De fick en sån här sen

Då blev Lina såhär glad

...och Pierre såhär

När det började närma sig läggdags hittade Camilla en alienbäbis

Som fick sova med Pierre

Nu har jag jobbat med en bakis-Kajsa, gett bror överbliven smörgåstårta och städat bort stinkande efter-fest-skräp. Dags för bubbelbad och sedan sängen. Tack till alla hjältar som kom och gjorde festen! Puss på er

Gala, glam och födelsedagsfest

2006-03-22T15:35:00.000+01:00

Då är jag 29 nu och det känns faktiskt helt ok. Kanske för att det inte känns så värst annorlunda. Allt jag känner idag är trötthet, flummighet, lite bakfylla och lite glädje över att jag hade en sån kul dag igår. Först på jobbet var det trevligt för att Lina var här och förgyllde min dag och så fick vi fransk chokladtårta dagen till ära. Efter det begav jag och Kicki oss till Berns för att gå på pocketgalan. Det första som händer där är att en fotograf ber att jag ska gå åt sidan så hon får fota mig. Jaha tänker jag och posar bäst jag kan, sen säger hon "jag minns inte vad det är du heter?" varpå jag börjar inse att det nog inte var mig hon var ute efter att fota egentligen... Men jag säger mitt namn och lämnar henne lite fundersam bakom mig! Väl inne på galan drack vi våra gratisöl och applåderade lite författare och kände att det var lite sådär halvtråkigt. Men det tog sig och mot slutet var det riktigt kul och jag lyckades samla på mig flera blommor som prisvinnarna lämnat kvar och fick en öl av Gellert Tamas och en av mina kära kollegor. All good in the end!

Men nu blir jag visst förpassad från kassan. Vad ska jag då göra? Inte orkar jag plocka ut några böcker iaf. Jaja, hej hej så länge!

Time is running out...

2006-03-20T23:25:00.000+01:00

Ska försöka skriva här en sista gång innan jag blir ännu mer gammal än vad jag redan är då. Tyvärr har den här sista dagen av det här året av mitt liv blivit något av en soppa. Började med att jag försov mig och hade jätteont i halsen när jag vaknade. Sen var alla sjuka på jobbet så det blev desto fler kunder åt oss som var där. Men eftersom jag för en gångs skull skulle sluta tidigare så tänkte jag på det och härdade ut. Efter jobbet tog jag pengar ur kassan eftersom jag inte har några själv och gick och köpte klänningen jag gått och spanat på så att jag har nåt fint att ha på festen på lördag. Surt då att tänka att om jag hade åkt raka vägen hem istället så hade jag varit hemma 2,5 timme tidigare. När jag kom till Gullmarsplan tog de nämligen tåget ur trafik pga nåt strömfel vid Bagarmossen och hänvisade till extrabussar. Dessa extrabussar undrar man ju var de höll hus dock. Efter 25 min kom det en liten som snabbt blev full utan att folkmassan krympte och med min onda hals, köldskadade fötter och händer och förstörda lediga kväll började jag närma mig bristningsgränsen. Drygt en timme efter jag kom dit kommer buss nr 2 och folk är som galna och kastar sig fram. Även jag till viss del måste jag säga och kom med i sista sekund. Sen var bussresan ett litet äventyr i sig men det behöver vi inte gå in på. Väl i Bagis fick jag hjälpa en stackars gammal förvirrad dam som inte visste vart hon skulle, fick till slut ställa henne på busshållplatsen igen för att åka tillbaka med extrabussen till Björkhagen. Hoppas att hon kom fram dit hon skulle.
Sen blev inte resten av kvällen vidare gemytlig heller, det var väl kanske inte så konstigt efter den dagen men den kunde ha slutat bättre. Nu sitter jag bara här deppig över det mesta och med en känsla av oavslut...om man kan säga så. Jag är inte redo att bli ett år äldre...om 5 minuter.

Fan is fought with a fön

2006-03-18T22:04:00.000+01:00

Nu måste jag göra som Kajsa och visa att jag kan också göra en sommar: Bort med snön och kylan, nu nu nu! Goddamnit. Annars kommer jag få en obotlig vintersjukdom.

Idag är det lördag och jag sitter hemma med ont i halsen och har kollat på melodifestivalen och blir lite besviken på att svenska folket är så förutsägbara. Det hade ju varit mycket roligare om Bodies without organs hade representerat Sverige! De var ju så söta. Nu har jag och Johannes ställt varsin fråga till Carola i chatten också, hehe. Bra lördagstidsfördriv det här.
Igår var vi i alla fall ute på Mango och såg 1999 och dansade lite till Ride och Embassy, och hade trevlig förfest på akkis med drinkar och kakor som Kajsa hade med sig. Ni måste förresten titta på de nya fina bilderna från kvällen som jag har lagt upp i mitt galleri på helgon :D
Imorgon ska jag vara ledig och bara ta hand om Måns, få besök av mamma och boka biljetter till Göteborg, städa och planera min fest litegrann. Ska bli skönt. Längtar till Göteborg, det ska bli så mysigt...

Nu har jag rollspelat Martin Andrzej Rolinski tillsammans med Carola. Det känns fint att ha försökt tränga in i deras inre väsen (även om han nu inte har några organ i sin kropp) för att få en fullkomlig förståelse för deras skapelse. Nu kan jag sova fridfullt inatt.

Somehow you just don't get it

2006-03-16T22:28:00.000+01:00

Nu har Kajsa varit här och ätit middag så jag har fått min Kajsados i alla fall vilket känns bra. Sen kommer jag få lite mer imorrn också när hon kommer till akkis efter stängning med drinkar och mat för ännu en ypperlig akkisförfest. Kan det bli mycket bättre? Sitter här och sippar på det sista vinet och bläddrar i Ulf Elvings bok om smörgåstårtor och planerar min födelsedagsbjudning. Haha, och nu började Karl Martindahl sjunga på min winamp.
Blev lite kreativ på jobbet idag och tillverkade ett fiskdammsskynke med glittriga fiskar och blå bubblor på att skylta med till boken om barnkalas. Jag antar att Smekergruppen skulle gapa av fasa om de såg det och alla ballonger och serpentiner jag införskaffat med deras idéer om raka linjer och minimalism och tråkiga skyltar men det struntar jag i. På barnkalas ska det faktiskt vara roligt och färgglatt och plottrigt. Och alla mina arbetskamrater tyckte faktiskt att skynket blev jättefint. Ser fram emot att avsluta skyltningen imorgon.

Sitter även och kollar upp tågbiljetter till Göteborg till påsken och inser lite surt att det alla biljetter är apdyra då bara för att det är påsk. Inte så mycket att göra åt när man ska ner på namngivningsceremoni och allt. Till alla som undrar så kommer jag i alla fall komma tillbaka i tid till indiekryssningen så ni behöver inte oroa er för att jag inte ska komma och liva upp stämningen och har ni tur kommer ni även få beskåda ännu en blåtira i Finlandsfärjornas tecken ;)

Jag har en efterlysning också; söker en vän som vill följa med på muséer, konstutställningar, teater och dylikt på dagar då jag är ledig, dvs någon lördag, söndag eller måndag då och då! Måste få komma ut och se lite kultur känner jag.

Men nu tillbaka till smörgåstårtorna.

Tillbaka till Carmen

2006-03-16T00:34:00.000+01:00

Ok, ny blogg.
Ut en sväng på Carmen med finaste Tess och Johnny. Välgörande för själen, och kroppen också säkert med lite öl! Saknar alla mina vänner, känns som att det var länge sen vi sågs, hördes, allt sånt som hör till. Hoppas vi ses snart. Är otroligt sugen på pulvermos men tror inte ens jag orkar vispa till nåt nu, får köpa i korvmojen till lunch imorrn kanske. Kan ju alltid få en vego-choritzo gratis av korvmannen imorrn iaf.
Nu ska jag sova gott utan huvudbry. Tror det kan gå ganska bra faktiskt. Kanske tack vare ölen, spelar ju ingen roll egentligen, bara det funkar.

Godnatt!

Let’s close our eyes and not our minds

2006-03-15T00:22:00.000+01:00

Då var man tillbaka till verkligheten då efter tre dagars ledighet och det efterlängtade besöket. Ni vet känslan när man har som varit i en annan värld ett litet tag och plötsligt är tillbaka i vardagen igen. Det känns lite jobbigt, i alla fall till en början. Och framför allt att han nyss var här hela tiden och nu inte alls. Men det är ok, för det känns så bra ändå och så skönt att ha fått träffas ordentligt. Och jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så underbart som det blev.

Jag har spenderat kvällen med att baka scones och steka pannkakor till morgonmötet imorrn och funderat lite på var den energin kom ifrån. Kom fram till tre möjliga anledningar; 1) Jag är glad. 2) Det känns mindre tomt när man är upptagen. 3) Jag har plötsligt insett att det är väldigt roligt att vara huslig. Kusligt huslig som Mattias sa. I vilket fall sitter jag här nu i världens största t-shirt med världens största hög av pannkakor och doften av nybakade scones. Inte så illa!

Tänkte när jag började skriva nu att jag har massor att säga men inser att det finns nästan inget att säga...bara att jag har haft de tre bästa dagarna i år och hoppas att de ska bli många fler i samma sällskap. Det var så länge sen jag kände så här.

Puss och godnatt

Början på den nya tiden

2006-03-09T21:04:00.000+01:00

Ok, då blir det såhär.
Här är Fightclub, fast uppdaterad, annorlunda och EGO. Den gamla skåpmaten som jag så ogärna vill göra mig av med kommer att ligga som i en liten Pandoras box på http://cometofightclub.blogspot.com för den som vill kika.
Själv är jag idag less på strul, idioter och allmänt irriterad men är mycket glad över de fina komplimanger jag fått av coola kunder och för att personen som ska komma och hälsa på mig i övermorgon finns och förgyller min dag. Det är räddningen.
Jag känner mig inte riktigt redo för det här klippandet av navelsträngen, det kom plötsligt och oväntat, men med tiden kommer jag nog kunna vänja mig vid dessa nya förhållanden.
Nu ska här dock inte längre tjafsas, bara lagas mat och kollas på meningslös tv.

Men jag hoppas ni vill gå med i min nya klubb!

Puss och kram
Mia