Ocensurerad rapport direkt från reanatten

Klockan 20.00
Vandrar iväg mot Operakällarens bakficka för att inta en enklare måltid efter att ha jobbat hela dagen. Det är alla nattens arbetare som har samlats; jag, Mattias, Lina, Linda och Sussie.
Vi sätter oss kring baren och beställer och får genast sällskap av en tokis som sätter sig bredvid Mattias och hälsar oss välkomna. Om och om och om igen. Sen glömmer han var han är nånstans, känner nog att ölen var lite dyr och beger sig vidare ut i snöstormen.
21.00
Vi har glupskt fått i oss all mat och tar oss tillbaka till Akkis för att kolla ut vilka böcker vi vill ha själva, lyssna på lite fin musik och få upp skyltar och annat.
Blir en liten Vi-cirkel där vi tillsammans läser om Martina och Horace. Mycket spännande.
23.30
Matte räddar natten genom att få igång de fina strålkastarna mot Sveavägen
23.45
Förberedelserna är i stort sett klara och vi skymtar storögda ansikten som otåligt står och kikar in vid ingången.
0.00
Vi står beredda bakom kassadisken och hoppas på en parad av kunder som ska välla in när Mattias öppnar dörrarna. Och ja, det blir en liten paradliknande skock på ca 15 personer som ganska målmedvetet pinnar in och plockar åt sig korgar och kataloger.
0.10
Stämningen bland kunderna är ganska uppsluppen och en del verkar aningen förfriskade. Förstås, vad skulle man annars ha gjort resten av kvällen i väntan på bokreans midnattsstart än att gå till puben? Vi drack ju också öl innan, fast det blev bara en. Vi ska ju kunna jobba någorlunda felfritt också.
0.40
Det är ganska lugnt men hela tiden lite kunder som handlar och med tanke på att de flesta handlar för över 1000 kr så blir det en del pengar i kassan. Iaf så att det täcker vårt restaurangbesök och våra löner och vår taxi hem...kanske.
0.45
Plötsligt verkar det som att de som skulle handla har gjort sitt. Butiken känns gapande tom och vi börjar bli lite uttråkade. Ska man jobba mitt i natten så känns det ju mer värt om det händer nåt liksom. Så om man t.ex jobbade som nattvakt på museum skulle det kännas mer värt om det kom några inbrottstjuvar som man kunde jaga lite.
0.55
Mest en och annan taxichaffis som handlar nu...
01.10
Nu står vi alla fem arbetare i kassan och vår enda kund är min kollegas kompis. (Som trots detta INTE köpte Katternas historia. Min starkaste rekommendation! Lindas anmärkning)
01.12
Jag vill ha Öööööl
01.17
Brööööl
01.30
Mattias öppnar chipsen och vi förbereder oss inför stängningen kl.02.00. Då får vi öl som belöning för att vi har orkat stå här hela natten och hålla ställningarna.
I kassan står vi och lär oss om hur ett barn blir till.
Och så kommer vi in på vad man är rädd för när man badar. Lina är rädd för döingar på havets botten som kan ta tag i hennes fötter och dra ner, Linda är rädd för de stora fiskarna på havets botten och grodyngel som blir till monster med huggtänder och jag är mest rädd för hajar.
01.39
Vi har många glimmisar i djurform inklusive aliens som man kan härma hur de låter. Hajen låter t.ex sthhiiiisthiiishtiii
01.49
Mattias dyker plötsligt upp och visar sig duktig genom att hänga upp nya skyltar i fönstret så här i slutspurten. Men han har ner Horace på golvet.
01.54
Som alla förstår har vi väldigt mycket att göra.
Linda ropar utifrån ingången "Kom och kolla på råttan!" Jag springer ut och ser en liten silhuett som snabbt rör sig bortåt. Jag tycker det ser ut som en kanin. Fast det kanske inte är så troligt att det finns så många kaniner vid Sergels torg.
01.58
Nu får faktiskt kunderna som nu varit här i två timmar ta och bestämma sig!
02.11
Min sista kund handlar för 2000 kr och vandrar långsamt iväg med alla sina kassar.
Nu blir det öööööl!!! Hehe. Fasen vad jag är trött. Nu har jag varit på jobbet i...15 och en halv timme. Men nånstans kommer man ju in i andra andningen :D Inbillar jag mig. Och imorrn börjar man 12. Och taxi hem ikväll.
Wohoo

Ach so

Oj oj. Nu sitter jag på jobbet ännu en söndag och insåg när jag kom hit att jag fortfarande är full sen igår. Jag måste sluta med sånt här, jag blir ju faktiskt tant om en månad. Hmm...jaja, jag får väl hålla på tills dess :) Och så var det ju faktiskt Tess trettioårsfest igår så vi hade anledning att fira.
Så kom vi hem från vår resa i onsdags jag och Tess, hann med London, Brighton och Berlin på 8 dagar vilket självklart var väldigt hektiskt men vi hann faktiskt med massor även om det fick bli på bekostnad av sömn... Var så kul att få bo hos och se hur alla våra vänner bor och har det och umgås med dem, både mina vänner som jag känner sen innan men inte har träffat på länge och Tess vänner som jag bara har hört talas om tidigare. Var speciellt två personer som jag uppskattar enormt att få ha umgåtts med igen, min käre syssling i Berlin och en kär vän i London som det var oväntat fint att få återse. Men nu sitter man här, tillbaka i vinterslasket i Stockholm och längtar tillbaka. Det är iaf ett som är säkert, både Berlin och Brighton måste ses på sommaren, Brighton har jag ju sett på sommaren förut och jag kan verkligen se framför mig hur Berlin blommar upp då också. Så det blir nog en tur till då, förhoppningsvis lite fler dagar också i varje stad. Det som var intressant med att resa så intensivt och snabbt från en stad till en annan var att man så tydligt kunde jämföra och se kontrasterna och likheterna mellan alla ställen. Brighton och Berlin påminde om varandra på många sätt t.ex även om de självklart är väldigt olika också. Men just känslan av människorna som bodde där påminde, hur alla är kreativa och sysslar mycket med kultur och konst, genomsyrat av mycket politik osv, och lever ett liv i ett ganska lugnt tempo som inte är inrutat på samma sätt som är standard här. Till viss del önskar jag att man själv kunde vara en del av allt det där men samtidigt har det nog sina baksidor också, t.ex att de flesta antagligen hankar sig fram på väldigt lite pengar osv. Inte för att jag har världens bästa lön där jag jobbar nu men ändå bra om man jämför med alla jobb jag någonsin hade i London t.ex. Det som är mest surt är väl att typ hälften av pengarna varje månad går till hyra. I Berlin skulle man ju kunna bo grymt mycket billigare. Och jag är faktiskt lite stolt över hur duktig jag var på att prata tyska, för första gången någonsin fick jag på riktigt användning för den där skoltyskan som legat i ide i hjärnan i ett decennium.

Nu är det nog dags för mig att äta lite lunch och tack och lov så tror jag att jag börjar bli lite återställd sen gårdagen. Lite mat i magen ska nog göra susen :)