My Fightclub

Sunday, February 11, 2007

Ach so

Oj oj. Nu sitter jag på jobbet ännu en söndag och insåg när jag kom hit att jag fortfarande är full sen igår. Jag måste sluta med sånt här, jag blir ju faktiskt tant om en månad. Hmm...jaja, jag får väl hålla på tills dess :) Och så var det ju faktiskt Tess trettioårsfest igår så vi hade anledning att fira.
Så kom vi hem från vår resa i onsdags jag och Tess, hann med London, Brighton och Berlin på 8 dagar vilket självklart var väldigt hektiskt men vi hann faktiskt med massor även om det fick bli på bekostnad av sömn... Var så kul att få bo hos och se hur alla våra vänner bor och har det och umgås med dem, både mina vänner som jag känner sen innan men inte har träffat på länge och Tess vänner som jag bara har hört talas om tidigare. Var speciellt två personer som jag uppskattar enormt att få ha umgåtts med igen, min käre syssling i Berlin och en kär vän i London som det var oväntat fint att få återse. Men nu sitter man här, tillbaka i vinterslasket i Stockholm och längtar tillbaka. Det är iaf ett som är säkert, både Berlin och Brighton måste ses på sommaren, Brighton har jag ju sett på sommaren förut och jag kan verkligen se framför mig hur Berlin blommar upp då också. Så det blir nog en tur till då, förhoppningsvis lite fler dagar också i varje stad. Det som var intressant med att resa så intensivt och snabbt från en stad till en annan var att man så tydligt kunde jämföra och se kontrasterna och likheterna mellan alla ställen. Brighton och Berlin påminde om varandra på många sätt t.ex även om de självklart är väldigt olika också. Men just känslan av människorna som bodde där påminde, hur alla är kreativa och sysslar mycket med kultur och konst, genomsyrat av mycket politik osv, och lever ett liv i ett ganska lugnt tempo som inte är inrutat på samma sätt som är standard här. Till viss del önskar jag att man själv kunde vara en del av allt det där men samtidigt har det nog sina baksidor också, t.ex att de flesta antagligen hankar sig fram på väldigt lite pengar osv. Inte för att jag har världens bästa lön där jag jobbar nu men ändå bra om man jämför med alla jobb jag någonsin hade i London t.ex. Det som är mest surt är väl att typ hälften av pengarna varje månad går till hyra. I Berlin skulle man ju kunna bo grymt mycket billigare. Och jag är faktiskt lite stolt över hur duktig jag var på att prata tyska, för första gången någonsin fick jag på riktigt användning för den där skoltyskan som legat i ide i hjärnan i ett decennium.

Nu är det nog dags för mig att äta lite lunch och tack och lov så tror jag att jag börjar bli lite återställd sen gårdagen. Lite mat i magen ska nog göra susen :)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home