Här bor jag i djurkyrkogården

Om man tänker efter så börjar ju det här bli lite creepy kom jag på. Först ekorren och sen nattfjärilen...plötsligt kommer djuren till min lägenhet för att dö...! Är det något slags dåligt omen, håller min lägenhet på att förvandlas till en pet cemetery (vilket för övrigt var den första och hemskaste skräckfilmsupplevelsen i mitt liv), eller inger jag plötsligt något slags andligt lugn som lockar de döende själarna i djurvärlden? Jag kan ju hoppas på det sistnämnda men det känns inte vidare trovärdigt med tanke på att det inte finns något lugn öht inom mig för tillfället. Jag får väl se vad som kommer härnäst, kanske en gammal uggla som känner att den hoat för sista gången?
Annars så ville jag bara säga att det känns väldigt kul att ha kontakt med G i Tokyo igen. Förstår inte varför det har tagit mig två år eller nåt att få ändan ur vagnen och höra av mig. Men bättre sent än aldrig.

--------------------------

Det ligger ju ett djursjukhus ett stenkast härifrån också kom jag på. Djuren kanske helt enkelt har lite dåligt lokalsinne och gått till fel adress?

Dagdrömmar

Det är konstigt hur kroppen reagerar på sömnbrist...speciellt när man har en period av nätter med kanske 3-4 timmars sömn per natt. Kroppen klarar sig förvånansvärt bra till en början, det är som att någon automatisk mekanik slås på men sedan förändras små saker långsamt. Efter någar dagar börjar världen runt omkring kännas ganska konstig, konstigare än vanligt. Ibland kan jag börja fokusera på små detaljer som sedan i min hjärna blir mycket större, ibland till en helt egen historia. Tänk nu på att jag i skrivande stund inte har sovit ordentligt på många dagar, ifall ni nu skulle ha någon synpunkt på något jag skriver.
Det kan iaf bli ganska ansträngande också att jobba t.ex, speciellt som det är nu med sjukt mycket kunder som är stressade och många gånger väldigt krävande. Därför vill jag berätta om killen som fick min dag att plötsligt bli mycket bättre. När jag sista timmen före stängning står vid informationen och försöker hålla mig vaken och alert kommer han fram och frågar om man kan kopiera hos oss. Jag förklarar att vi har en kopiator på kontoret så att jag kan göra det åt honom om det bara gäller någon kopia. Han visar en teckning (väldigt fin för övrigt) som han vill kopiera på overheadplast som han också har med sig. I mitt trötta huvud blandar jag ihop saker och börjar svamla om hur oh-film kan skada skrivaren om man använder fel i fel sorts skrivare tills jag kommer på att det inte ens handlade om att använda nån skrivare. Jag ber om ursäkt för mitt svamlande och säger att jag ska göra ett försök, det blir riktigt bra och jag går ut med den till honom och säger att han inte behöver betala för det eftersom det var hans egen oh-film. Jag fortsätter att hjälpa de kunder som står vid info-disken men märker att han hänger sig kvar och när jag hjälpt de andra färdigt kommer han fram igen bara för att tacka mig igen för hjälpen. Så pratar vi lite om vad han ska göra med bilden innan han går därifrån. Han fattade det nog inte men det betydde så mycket just då. Och så påminde han om min käre syssling Sebastian nere i Berlin vilket ju alltid är trevligt.
Nästa intressanta händelse för dagen var när jag nyss ställde mig för att diska och något plötsligt kom flygande i mitt ansikte och sedan försvann ner ibland disken. Jag lyfter på lite saker och ser att det är en nattfjäril som simmar omkring i kanten av skummet. Jag hjälper den upp och den fladdrar iväg igen men sen direkt tillbaka ner i vattnet. Då sätter jag den på en klump stålull och lägger den en bra bit ifrån vattnet. Då kryper den nästan under klumpen så jag tror att den ska kvävas så jag tar en gammal tandborste istället och lyfter bort den igen. När jag strax efter är klar med disken märker jag att den åter igen har flyttat på sig och nu har flugit ner på golvet där jag spillt en liten pöl med diskvatten och den har lagt sig mitt däri och den här gången stannat för länge då den inte rör på sig längre när jag lyfter den. Det måste ha varit en väldigt självmordsbenägen nattfjäril tänker jag lite vemodigt.

Ångest vs förväntan

Är det inte så sjukt typiskt att mitt absoluta favoritband som jag har hållit tummarna för att de ska komma till Sverige nu SKA komma den 1 dec men då självklart för att spela på Fritz's corner som visserligen skulle bli väldigt billigt för mig som är medlem men man vet ju hur det är... Inget förköp = timlångt köande i iskall kyla och meddelandet "nu är det fullt" när det är 15 personer kvar framför och en kväll som slutar med helvetesdjup besvikelse över en tunna öl på Skeppsbar. Jag vet, jag har varit där. Jag skulle ge 500 för ett få en garanti för att komma in! För att spä på det hela lite är dessutom den enda person jag vet som också vill se dem den enda person som jag absolut inte vill se. Jag kan ju bara hoppas på att han kommer 15 pers efter mig och är den som får se mig glida in och själv hamnar på Skeppsbar...

Att begrava en ekorre

Efter att ha fått ett envist virus i datorn för några veckor sedan som jag efter mycket kämpande verkar ha fått bort har nu min dator börjat må så dåligt att jag tror att skadorna mycket väl kan ha gjort den döende. Därför skriver jag nu ett inlägg efter lång dvala, på min dator, till min dators ära. Som ett litet rekviem för honom. Vilket också påminner mig om Ingmar Bergman som har dykt upp lite överallt hela sommaren på olika sätt. Inte minst med hans bortgång förstås men både innan och efter också. Mest stämningar då kanske. Nu senast i Visby där vi satt i våra medeltidskläder vid stranden i lite ruggigt väder och kände att om vi gick ner till vattnet skulle det vara mycket troligt att man stötte på döden med ett schackspel.

Jag har annars den här sommaren varit på en ganska lång resa, ungefär neråt där det bränns och lite upp och ner. Har iaf på vägen kommit till ganska många insikter. Kanske ungefär som en pilgrimsresa fast inombords? Det värsta är väl att det har sårat lite människor på vägen, och att jag lät en viss person såra mig. Men det har väl på något sätt lett till något positivt.
Jag har tyvärr i processen varit tvungen att tacka nej till Poppius som jag faktiskt blev antagen till men förhoppningsvis har jag chans att komma in nästa år igen.
Några trevliga saker som har hänt är att jag vann en till skyltningstävling och fick en fin cykel från Skeppshult :)

















Så här såg vinnarskyltningen ut, tema Stockholmspromenadböcker

Sedan så har jag och Andreas spelat in Zingo-låten som egentligen inte alls handlar om zingo. Det känns bra, ett steg i rätt riktning! Måste bara få in klockspelet där nånstans också.
Klockspel som förresten varit ett annat återkommande tema den här sommaren. Klockspel och döden. Vilket ju känns ganska klockrent egentligen.
En onsdag för någon vecka sedan när jag bjöd hem folk för att dricka upp allt i mina spritskåp då jag kommit fram till att jag inte längre vill dricka sprit ( vilket de förresten lyckades mycket bra med) satt vi på min balkong och spelade klockspel. Jag tror faktiskt att vi under kvällens gång suttit en stund i alla mina rum och spelat klockspel. Så plötsligt upptäckte någon att det låg en död ekorre på min balkong. Den låg inte där sekunderna innan när jag varit ute på balkongen utan den måste plötsligt ha klättrat dit och lagt sig ner för att dö. Eftersom jag sedan jag flyttade hit haft en ekorre som besökt mig lite då och då på balkongen eller knackat på mitt fönster om morgnarna blev jag lite ledsen av den anledningen, utöver att det var ganska sorgligt att se den ligga där alldeles livlös. Som tur var var Antila och Fredrik handlingskraftiga och tog med sig blomspadar medan jag bar på den lilla kroppen och så gick vi ner i skogen nedanför min balkong och grävde en liten ekorrgrop som han fick ligga i. Sedan ställde vi en stor sten över samtidigt som vi döpte honom till Eskil. Därefter sjöng vi Ring of fire med våra bästa Johnny Cash-röster och avslutningsvis Total eclipse of the heart. När vi gick därifrån kändes allting mycket bättre för hur många ekorrar kan det vara som har fått en så fin begravning som lille Eskil?