Att begrava en ekorre

Efter att ha fått ett envist virus i datorn för några veckor sedan som jag efter mycket kämpande verkar ha fått bort har nu min dator börjat må så dåligt att jag tror att skadorna mycket väl kan ha gjort den döende. Därför skriver jag nu ett inlägg efter lång dvala, på min dator, till min dators ära. Som ett litet rekviem för honom. Vilket också påminner mig om Ingmar Bergman som har dykt upp lite överallt hela sommaren på olika sätt. Inte minst med hans bortgång förstås men både innan och efter också. Mest stämningar då kanske. Nu senast i Visby där vi satt i våra medeltidskläder vid stranden i lite ruggigt väder och kände att om vi gick ner till vattnet skulle det vara mycket troligt att man stötte på döden med ett schackspel.

Jag har annars den här sommaren varit på en ganska lång resa, ungefär neråt där det bränns och lite upp och ner. Har iaf på vägen kommit till ganska många insikter. Kanske ungefär som en pilgrimsresa fast inombords? Det värsta är väl att det har sårat lite människor på vägen, och att jag lät en viss person såra mig. Men det har väl på något sätt lett till något positivt.
Jag har tyvärr i processen varit tvungen att tacka nej till Poppius som jag faktiskt blev antagen till men förhoppningsvis har jag chans att komma in nästa år igen.
Några trevliga saker som har hänt är att jag vann en till skyltningstävling och fick en fin cykel från Skeppshult :)

















Så här såg vinnarskyltningen ut, tema Stockholmspromenadböcker

Sedan så har jag och Andreas spelat in Zingo-låten som egentligen inte alls handlar om zingo. Det känns bra, ett steg i rätt riktning! Måste bara få in klockspelet där nånstans också.
Klockspel som förresten varit ett annat återkommande tema den här sommaren. Klockspel och döden. Vilket ju känns ganska klockrent egentligen.
En onsdag för någon vecka sedan när jag bjöd hem folk för att dricka upp allt i mina spritskåp då jag kommit fram till att jag inte längre vill dricka sprit ( vilket de förresten lyckades mycket bra med) satt vi på min balkong och spelade klockspel. Jag tror faktiskt att vi under kvällens gång suttit en stund i alla mina rum och spelat klockspel. Så plötsligt upptäckte någon att det låg en död ekorre på min balkong. Den låg inte där sekunderna innan när jag varit ute på balkongen utan den måste plötsligt ha klättrat dit och lagt sig ner för att dö. Eftersom jag sedan jag flyttade hit haft en ekorre som besökt mig lite då och då på balkongen eller knackat på mitt fönster om morgnarna blev jag lite ledsen av den anledningen, utöver att det var ganska sorgligt att se den ligga där alldeles livlös. Som tur var var Antila och Fredrik handlingskraftiga och tog med sig blomspadar medan jag bar på den lilla kroppen och så gick vi ner i skogen nedanför min balkong och grävde en liten ekorrgrop som han fick ligga i. Sedan ställde vi en stor sten över samtidigt som vi döpte honom till Eskil. Därefter sjöng vi Ring of fire med våra bästa Johnny Cash-röster och avslutningsvis Total eclipse of the heart. När vi gick därifrån kändes allting mycket bättre för hur många ekorrar kan det vara som har fått en så fin begravning som lille Eskil?